Gräsänder, menyer och poesie
Jag har ännu inte utvecklats till en fågelskådare men när man möter så här tjusiga gräsänder i Gävle går det ju inte att låta bli att plocka fram kameran. Spana in vilken spänst de har i sina steg när de vandrar över den smältande snön.
Denna vecka har jag bestämt mig för att äta middag efter matsedel. Uppgjord i förväg. Igår ägnade jag en timme åt projektet och kom så långt som till kvällens middag. Inte för att det blev något avancerat, allt satt bara så långt inne. Men nu har jag planerat ända till och med torsdag, vilket känns duktigt.
En vårfågel kvittrade i mitt öra att det finns ny skön poesie att spisa på världens bästa poesieblogg; http://poesie.blogg.se/ Check it out själva gott folk! Och glöm inte att poesies näring är era kommentarer, så var icke blyga.
Denna vecka har jag bestämt mig för att äta middag efter matsedel. Uppgjord i förväg. Igår ägnade jag en timme åt projektet och kom så långt som till kvällens middag. Inte för att det blev något avancerat, allt satt bara så långt inne. Men nu har jag planerat ända till och med torsdag, vilket känns duktigt.
En vårfågel kvittrade i mitt öra att det finns ny skön poesie att spisa på världens bästa poesieblogg; http://poesie.blogg.se/ Check it out själva gott folk! Och glöm inte att poesies näring är era kommentarer, så var icke blyga.
Gefle
Nu är jag tillbaka efter min Gävletripp. Har haft det toppenfint norröver. Många långa promenader i omgivningarna, och massor av god mat & dryck och trevligt sällskap. Bara varit, blivit uppassad och bortskämd. En massa prat och tjat samt schysst musik och tvivelaktiga tv-program har också hunnits med. Kattallergin märktes nästan inte alls av. Stackars M hade tagit en semesterdag för att vädra och städa och jag preparerade mig dessutom med all medicin som finns.
Ett gammalt spöke som kommer från staden passade på att höra av sig per sms. Det sätter såklart igång en massa tankar, mest arga sådana. Men det arga har slipats bort och gör inte lika ont idag, även om hans beteende fortfarande är lika illa.
Ett gammalt spöke som kommer från staden passade på att höra av sig per sms. Det sätter såklart igång en massa tankar, mest arga sådana. Men det arga har slipats bort och gör inte lika ont idag, även om hans beteende fortfarande är lika illa.
Yoko number one
Veckans drink, höll jag på att skriva. Menar veckans dikt, någon bartender är jag inte trots att jag är ganska bra på att öppna champagneflaskor... Ger er här min drottningen av inspiration när livet och skrivet känns trögt:
STENSTYCKE
Finn en sten som är stor som du eller väger som
du. Krossa den tills den blir ett fint pulver.
Kasta ut den i floden. (a)
Skicka små mängder till dina vänner. (b)
Berätta inte för någon vad du har gjort.
Ge inte vännerna du skickade pulvret till
någon förklaring.
Yoko Ono
Vintern 1963
STENSTYCKE
Finn en sten som är stor som du eller väger som
du. Krossa den tills den blir ett fint pulver.
Kasta ut den i floden. (a)
Skicka små mängder till dina vänner. (b)
Berätta inte för någon vad du har gjort.
Ge inte vännerna du skickade pulvret till
någon förklaring.
Yoko Ono
Vintern 1963
Prioritera mera
Nyss hemkommen ifrån jobbets gruppterapi, a.k.a handledning. Vi pratade mycket om vad som ska prioriteras och vad som kan vänta. Det är oerhört skönt att sortera bland allting emellanåt. Dessa listor är ett ypperligt verktyg när alla "måsten" håller på att äta upp en. Dessutom fick jag ett sånt skrattanfall mitt i allt att jag var tvungen att börja tänka på döden för att lugna ner mig. Nu är jag hemma och verkar ha glömt bort allt vad prio är. Just nu äter jag sen middag, diskar, städar, väljer veckans dikt, bloggar och packar inför Gävle-helgen. Medicinerar mig också, eftersom Gävlevännen passat på att skaffa sig ytterligare en katt sen sist.
Igår var det våffelfest på klippan. Jag och Milko festade på både söta och salta diton och drack bubbel eftersom det stod Vårfrudagen i almanackan.
Igår var det våffelfest på klippan. Jag och Milko festade på både söta och salta diton och drack bubbel eftersom det stod Vårfrudagen i almanackan.
Learning by doing...
Jakten på den perfekta rårakan har börjat! Saker jag hittills lärt mig;
Thåströms senaste då... Jag skrev tidigare att jag håller den högre än Skebokvarnsplattan som jag anser var rörande men väl enkel. Jag tycker om tillbakablickarna och mörkret i Kärlek är för dom. Det är mycket känslor, krisande och förlåt. Låter kanske tungt, men de vardagligsbetonade texterna funkar fint ihop med melodierna. Jag är ingen Dylan-expert, men nog låter det Bobban om detta?! Dessutom avslutas skivan med just en Dylan-cover (Men bara om min älskade väntar) som jag lyssnat en hel del på i Nationalteaterns tolkning.
- Kolla upp att man verkligen, verkligen har creme fraiche hemma. Det funkar inte att rinna av a-fil.
- Ju större, desto bättre stämmer inte på rårakor. De blir bara kladdiga.
- Man måste jobba på att hitta den där frasigheten och schyssta färgen, men hur?
Thåströms senaste då... Jag skrev tidigare att jag håller den högre än Skebokvarnsplattan som jag anser var rörande men väl enkel. Jag tycker om tillbakablickarna och mörkret i Kärlek är för dom. Det är mycket känslor, krisande och förlåt. Låter kanske tungt, men de vardagligsbetonade texterna funkar fint ihop med melodierna. Jag är ingen Dylan-expert, men nog låter det Bobban om detta?! Dessutom avslutas skivan med just en Dylan-cover (Men bara om min älskade väntar) som jag lyssnat en hel del på i Nationalteaterns tolkning.
Frid och fröjd
Vi hade det toppen på Yasuragi. Tvagade oss och badade utomhus i varma källor. Av förklarliga skäl finns inte dessa ögonblick dokumenterade, utan ni får mest se maten. Men den var riktigt god. Jag fegade ur för den inte helt välstekta fisken och åt vegetariskt, men även detta var smakrikt och smakfullt, som ni ser på bilderna. När vi inte tvagade oss som japaner svassade vi omkring i våra yukatas (fotsida kimonos). Vi gick på zenmeditation och Qui gong bland annat. Återvände till klippan ren till både kropp och själ, samt rejält utvilad.
Det var tur det, eftersom en späckad partyhelg väntade. Dubbla kalas, trippla klubbkvällar samt improteater stod på schemat. Puh. Nu måste jag åka till Yasuragi igen.
Yasuragi ligger inte i Asien...
...som en del tror. Jag vet inte var det ligger, blir strax hämtad av en sprillans ny Volvo. Nu stänger jag av telefonen och drar på vilohem och finner friden. Ska bli lovely. Jag är verkligen värd det, tycker jag.
Kram!
Kram!
Bokberg
Ett litet bokberg jag snart hoppas orka bestiga. Hade det varit sommar och jag varit på luffen i den Grekiska ö-världen hade jag klämt dessa på tio dagar. Men nu är det knappt vår i luften, och allt känns segt som snor. Men knopparna knoppas därute och snart kanske jag hittar läsformen. Annars sliter jag fortfarande på med Joyce Carol Oats mästerverk Fallen som aldrig tar slut. Inte med min takt iallafall.
Håller på att lyssna in mig på Thåströms nya; Kärlek är för dom. Låter än så länge mycket Thåströms-lovande, och klart bättre än Skebokvarnsplattan. Lite affirmationer så här på måndagsnatten;
Håller på att lyssna in mig på Thåströms nya; Kärlek är för dom. Låter än så länge mycket Thåströms-lovande, och klart bättre än Skebokvarnsplattan. Lite affirmationer så här på måndagsnatten;
Mästerligt
Jag och Milkovich kammade hem vår andra vinst på tipset. Den första var lite mer anspråkslös (23 kr), men med denna storslam är vi väl ekonomiskt oberoende för en framtid? Vi undanber oss tiggarbrev men vi är helt enkelt bäst, bara så ni vet. Vad händer i helgen då? I morgon ska jag bli bjuden på champagnebar, inte en hel bar alltså. Men Elle tyckte att hon ville bjuda mig på champagne på en champagnebar. Lyx. Sen händer väl lite smått och gott. Bland annat städning kan man tänka. Eftersom jag ännu inte har städhjälp lär jag få ta saken i egna händer. Ikväll blir jag iallafall hemma här på klippan och ägnar mig åt B&Js nya smak;
Jag lämnar er med era helgbestyr och kanske världens bästa låt. Hade varit fint att få sitta i den där soffan med sin kärlek och lyssna i lurar... Jag har ännu inte träffat min kärlek, men han finns nånstans därute. Undrar vad han gör ikväll?
Jag lämnar er med era helgbestyr och kanske världens bästa låt. Hade varit fint att få sitta i den där soffan med sin kärlek och lyssna i lurar... Jag har ännu inte träffat min kärlek, men han finns nånstans därute. Undrar vad han gör ikväll?
Jag gör mig till och lagar storkok till bränt luftigt örtris i två timmar...
Här ser man kvällens försök till en bättre mathållning. Jag är ju helt världelös på att laga mat. Vet inte varför det känns så ointressant att laga och äta bra mat. Inbillar mig att jag kan och vill äta enligt kostcirkeln and so on, men i genomsnitt lägger jag väl ner två sekunders omsorg på en middag. Med jämna mellanrum tar jag mig allvarligt i kragen, såsom ikväll då jag lagade luftigt örtris med spenatröra. Fisken har jag inte fiskat, utan den är leftovers. Det svarta på tallriken är potatisar som skulle vara en pikant detalj i det luftiga riset. Dock misslyckades jag tydligen med att få till den där medelvärmen som efterfrågades. Men spenatsåsen var delikat. Gör din egen; Värm stuvad fryst spenat i en kastrull. Rör ner matyoghurt och smaka av med peppar och salt. Servera kall. Man kan ju såklart stuva spenaten själv, om man tycker det verkar kul.
Sorg och glädje
Nu har vi begravt Treblan. Prästen berättade att Treblan jobbat på Åhléns under sina sista yrkesverksamma år. Det kom som en överraskning för oss alla. Jag tror att prästen blandade ihop det lite. Men det gjorde inte så mycket. Det blev fint ändå. Jag läste den lilla dikten, och blev överraskad över hur det blev. Hur rösten bröts. Sedan vandrade vi ner i kryptan där föräldrarna gifte sig för en herrans massa år sedan. Därefter blev det smörgåsar, tal och fluffig schwarzvaldtårta. Vår del av familjen for sedan till Syster Yster för att fira Skåne-brorsan som blivit 30 bast. Det blev bubbel och annat gott.
Does it matter in the Shadowlands?
Miles Sebold
Den sista tiden hade mamma sorg i sina ögon.
Hon log och hon tog i mig,
men det var skugga över ansiktet.
Det ordnar sig Miles, så sa hon.
En gång när jag låtsades sova hörde jag henne och morfar.
De visste också.
Jag passade på att dö när hon kokade krusbärskräm.
Ingen förstod hur jag kunde leva så länge,
men jag hade ju lovat.
Nu ligger jag i jorden och lyssnar till puppornas knapranden.
Det är lite mörkt men det går bra här.
Veckans dikt är min egen. Den skrev jag till Berlinprojektet i november, och sedan dess har runt 25 rara människor hjälpt mig att översätta den till engelska. Så nu har Miles lilla liv gestaltats på många olika vis. Tack än en gång, alla modiga som vågade.
Party Animal
Sådana här nyttiga presenter kan man få om man har en syster yster som åker till East End och hänger. Tror de kommer att komma väl till pass vart efter. Eller så brygger jag mig en stor kanna och sveper i mig allt på en gång...
This is me.
Listning;
Tre saker jag kan göra;
- Sticka tröjor
- Skriva poesi
- Sova länge på mornarna
- Köra bil
- Åka slalom
- Gå och lägga mig före tolv
Tre saker jag skulle vilja lära mig;
- Spela gitarr
- Tyska
- Spara pengar
Magiskt eller tragiskt?
Barnet: Är du vuxen?
Jag: Det är klart att jag är vuxen.
Barnet: Men jag menar, är du riktigt vuxen?
Jag: Hur menar du då?
Barnet: Jag har tänkt på det här många gånger. Du har ju liksom en sån där gitarrtröja, den där silvergrejen och sånna saker. Jag tänkte att du kanske inte är vuxen än. Kanske är du tretton.
Jag: Tror du verkligen att jag är en tonåring?