Ve & fasa.
Upptäckte till mitt förtret att jag råkat kasta dagens tröstshopping i sopnedkastet. Ett fint och färglatt förkläde från Marimekko samt två underlakan är nu puts väck. Jävla, jävla skit. Och så är jag rethostig också på kuppen.
Mina nya.
Här är mina nya snyggbrillor som jag håller på att gå in. Har varit inne och justerat passformen en gång, men får nog göra om det. Annars stortrivs jag i brillorna som är designade av Sighsten Herrgård 1973 men nu finns i nyproduktion på bl a Synsam. Min modell heter Leo och det finns två modeller till. Har faktiskt fått lite komplimanger för dem också. Någon tyckte att jag såg ut som en spion t ex.
En ny komplimang.
Barnet; "Vilka fina ögon du har. De är liksom alldeles bruna därinne."
Jag; "Tack så mycket."
Barnet; "Vilka fina ådror du har."
Jag; "Ådror?"
Barnet; "Alla människor har små röda ådror i sina ögon, och dina är jättefina."
Hopp i mörkret.
Har haft ett par riktiga skitdagar som sällskap. När jag satt på bussen hem, svalde, tyckte synd om mig själv och sedan bet ihop och lyfte blicken såg jag att en tjej en bit bort satt med rinnande tårar. Hade velat ge henne en klapp på axeln, men vågade inte. När jag vandrade förbi den lilla söta butiken i hörnet fick jag syn på en ros som fick det att pirra till i hjärtat. Jag gick in och köpte den, och vet ni vad den hette? Fiesta. Visst är den fin?
Helghäng.
Jag har försökt förnya min frisyr. Har ju hittat ett koncept jag gillar, och hänger med det sen ett par år tillbaka. Men nu kände jag sannerligen att jag ville uppdatera mig. Lite mer lila, lite mer uppklippt, urklippt. Därefter drog jag med tåget till föräldrahemmet. Å vad vi har haft det mysigt. God mat och dryck, skönt häng och bra samtal med päron, syskon och ingifta. Och inte minst en massa umgänge med mina finaste jyckar. Jag blir så där äckligt nöjd av att umgås med hundarna. Tiden står still och jag bara är. Mer sånt.
Och mer av sådana här underbara filmer. Jag polade med denna i mellandagarna:
Just nu.
Ni som känner mig vet att jag älskar listor.Jag använder dem när tillvaron svävar över. Min dagbok är full av dem och jag piffar upp brev med dem. För mig är listor dessutom ett smart sätt att få syn på sig själv. Var man befinner sig här och nu. Denna lista har jag helt fräckt snott från Lotus och hennes blogg, men svaren är mina.
när jag borstar tänderna tuggar jag på tandborsten fast jag inte borde.
när jag lagar mat vill jag inte ha halvfabrikat och läskiga tillsatser.
den värsta känslan är otillräcklighet.
den bästa känslan är när man vill frysa tiden.
jag är bäst på att umgås med mina älskade hundar. Då finns det bara vi.
jag är sämst på att vänta.
jag lyssnar på min favvolista på Spotify.
jag pratar ibland för högt när jag är engagerad.
jag tycker om mina fina hundar, vänner, familj, kultur, resor, god mat & dryck, mode och design.
kärlek är komplicerat och efterlängtat.
i somras upptäckte jag och Milko Thassos tillsammans med Ålen och P.
sist jag grät var i bilen när farsan och jag pratade om Ängel-Elvan.
när jag vill tänka går det oftast bra.
när jag bakar vill jag att vi ska vara många som äter upp resultatet tillsammans.
just nu tänker jag på att jag kanske har en keff musiksmak, men att den gör mig lycklig.
idag har jag verkligen haft en omtumlande dag.
ikväll har jag haft ett otroligt kreativ och inspirerande textsamtal.
imorgon ska jag till frissan, och vill hitta på något nytt men ändå behålla konceptet.
min mobiltelefon längtar jag efter att byta ut.
när jag vaknar på morgonen känner jag mig sällan utsövd.
Back on track
Förlåt min frånvaro. Jag har tvivlat. På om jag vill vara här, och inte minst om ni vill ha mig här. Efter att ha vacklat fram och åter har jag (med två glas vin i blodet) tillsvidare bestämt mig för att ta nya tag. Nu ska jag formulera en form och ett fokus för bloggen.
Tillvaron just nu är förövrigt både himmel och helvete. Himlen består av familjen och vännerna och faktiskt skrivandet. Mitt älskade skrivande som jag saknat så förbannat, och letat så jävla mycket efter. Nu börjar jag hitta tillbaka. Jag har ett halsband kring min hals att fingra på för att hitta kraft. Det är ett namnhalsband jag och min skrivarkompis Lotus gett varandra i julklapp och där står vårt gemensamma namn. Det som för vårt skrivande samman i projekt. Vi har ett otroligt spännande arbete framför oss, än så länge hemligt... Dessutom har jag ikväll varit på världens bästa textsamtal med en annan författarkollega, ljuvliga Jo, och det gav massor. Inspiration, idéer och kraft.
Tills vi ses igen lämnar jag er med min verklighet denna svinkalla fredagskväll;
Ps. Och jag som trodde att de hade flyttat.