Yoko number one

Veckans drink, höll jag på att skriva. Menar veckans dikt, någon bartender är jag inte trots att jag är ganska bra på att öppna champagneflaskor... Ger er här min drottningen av inspiration när livet och skrivet känns trögt:



STENSTYCKE
Finn en sten som är stor som du eller väger som
du. Krossa den tills den blir ett fint pulver.
Kasta ut den i floden. (a)
Skicka små mängder till dina vänner. (b)
Berätta inte för någon vad du har gjort.
Ge inte vännerna du skickade pulvret till
någon förklaring.

Yoko Ono
Vintern 1963

Does it matter in the Shadowlands?



Miles Sebold


Den sista tiden hade mamma sorg i sina ögon.
Hon log och hon tog i mig,
men det var skugga över ansiktet.
Det ordnar sig Miles, så sa hon.

En gång när jag låtsades sova hörde jag henne och morfar.
De visste också.

Jag passade på att dö när hon kokade krusbärskräm.
Ingen förstod hur jag kunde leva så länge,
men jag hade ju lovat.

Nu ligger jag i jorden och lyssnar till puppornas knapranden.
Det är lite mörkt men det går bra här.



Veckans dikt är min egen. Den skrev jag till Berlinprojektet i november, och sedan dess har runt 25 rara människor hjälpt mig att översätta den till engelska. Så nu har Miles lilla liv gestaltats på många olika vis. Tack än en gång, alla modiga som vågade.

Veckans dikt är prosa

Veckans dikt handlar om kvällens författarbesök. Syster Yster och Farsan har alltid läst den israeliske Amos Oz. För ett par år sedan fick jag hans bok Samma hav fast den är ännu oläst. Den gode herr Oz var därför närmast ett oskrivet blad för moi, men se det gjorde föga. Amos Oz berättade bland annat om hur han som 21åring bodde på Kibbutz och bad att få en skrivdag i veckan. En del tyckte att han skulle jobba hårt på fälten tills han blev 50, för först då skulle han ha något att skriva om. Men han började alltså att skriva en dag i veckan, och berättade om hur han efter en skrivdag kanske skrivit sex meningar samt raderat tjugo ifrån gårdagen. För att senare vid middagen hamna brevid någon som plöjt tjugo fåror ute på fälten. Men han sade också att han lärt sig att betrakta sig som en butiksinnehavare. Hur han öppnade butiken på morgonen och hade öppet hela dagen. Kom det inga kunder, dvs ord, så hade han iallafall haft öppet. Viktigt för en sådan prestationsskrivare som mig.

Naturligtvis köpte jag
Amos Oz senaste bok: Rim på liv och död. Den handlar om en fyrtioårskrisande författare...

Boken börjar såhär:

"DE VANLIGASTE FRÅGORNA jag får är följande: Varför skriver ni? Varför skriver ni som ni gör? Försöker ni påverka era läsare, och i så fall hur? Vilken betydelse har era böcker? Brukar ni stryka och rätta eller skriver ni direkt ur huvudet? Hur är det att vara en berömd författare och vilken effekt har det på familjen? Varför beskriver ni oftast de negativa sidorna av saker och ting?"

Boken slutar såhär:

"I morgon blir det också varmt och fuktigt. Och i morgon är faktiskt idag."



Tror att jag i nervositeten råkade uttrycka mig såhär till herr Oz; "Detta är min första bok." Syster Yster stod intill och konverserade med honom på hebreiska.


Försenad veckans dikt igen!

Det finns en kyrkogård. Det finns ett namn. Men inget att säga
det på. Hon övar sig i ordlöshet. Hon spänner sina läppar. Och
björkarnas vita stammar att springa emellan. Virvla. Bland
människor som nästan inte finns.

Ur mitt lyckliga liv

DIKTER AV
KATARINA KIERI

Det var en gång

Pär Lagerkvist

En gång skall du vara en av dem
som levat för längesen
Jorden skall minnas dig
så som den minns gräset och skogarna
det multnade lövet
Så som myllan minns
och så som bergen minns vindarna
Din frid skall vara oändlig
så som havet



Kanske ska jag läsa ovanstående dikt på Treblans begravning om ett par veckor? Det känns som om det får bli den. Någon annan som har ett fint förslag?



Apropå dikt, så viskade en vinterfågel att dikternas diktblogg är uppdaterad! Check it out;
http://poesie.blogg.se/

Försenad veckans dikt

Jag som skulle
vara full av kärlek.

Ola Julén
ORISSA



Ola Julén har gått samma författarutbildning som mig. Han hälsade på oss och läste sin diktsamling. Den tar tio minuter att läsa, och dikterna är korta, men väldigt kärnfulla. Starka och rörande, fulla av smärta och saknad. Me like.

Vi visste inte vilken tid det var

Godkvällens, eller snarare Godnattens. Jag har en förkärlek för att gå ut på torsdagskvällar, och veckans poesi blir därför sen. Men den kommer. Alltid.



Lanzarote


Tre subjekt på semester
Herman hånglar med en humla
Sören letar i synonymlexikon efter
ett bättre ord än ord
Undantaget är jag Jo-
Han har siktats på krogen
Mar Casa Benito
med sjötungan i mun
bläddrande bland vågorna i boken



ur Johan Nordbeck Jockum Nordström; "Vi visste inte vilken tid det var"



Johan är min lärare och mentor, samt min bästa kritiker. Nuförtiden har vi kommit ifrån varandra, men jag hoppas vi möts framöver igen. Det vore sorgligt annars. Johan har författat ett par av mina finaste dikter.

Nattlyrik

INGENTING är grymt. Allting är grymt.
Ingenting är komiskt. Allting är tragiskt.
Ingenting är tragiskt. Allting är komiskt.
Allting är verkligt, overkligt, möjligt,
omöjligt, fattbart, ofattbart.
Allting är tungt. Allting är lätt.

Eugène Ionesco
(ur NOTES ET CONTRE-NOTES 1962



Veckans dikt kommer ur en av mina absoluta favoritböcker; Lyckad nedfrysning av herr Moro, som jag enligt anteckningar fick av  farsan för elva år sedan. Jag minns hur jag svindlades när jag läste denna dikt, och hur jag läste den gång på gång medan bröstet ömsom öppnades sen snörptes samman. Hursomhelst är dikten en skimrande sammanfattning på det som hela tiden pågår, dvs Livet.



Det är över midnatt, men jag vill ändå passa på att hylla världens bästa Tooli på födelsedagen. Hur? Naturligtvis med musik. Riktigt tjusig och dansant musik såklart;





Jag ville inte skriva det här sista, men det är det jag tänker på. Fick ikväll veta att en vän hittat sin bror död. Idag. Jag kan inte föreställa mig smärtan, sorgen och det som följer.

Veckans dikt: Eva Sjödin

Allt stämmer, allt handlar om oss, Edit och mig, fast vi i boken har blivit
till två barnhemspojkar i det inre av Kina:

"De hette Tehseng och Laiseng, vilket betyder Undfå Liv och Komma
Till Liv."

Hemma leker vi Tehseng och Laiseng.
Jag lägger Tehseng i en kartong med lite gråpapper i botten, och drar
henne på en cykelkärra till barnhemmet.

Tehseng tjuter.
-Tyst, säger jag. Kom ihåg att du blivit räddad! Att du kastades utanför
stadsmuren till vargarna men jag räddade dig. Du är en trollunge, en
bortbyting, du ska vara glad.

Eva Sjödin - Det inre av Kina (2002)



Tror jag mötte denna diktsamling under författarutbildningen. Senare lånade jag den på biblan och så småningom fyndade jag den på bokrean. Det inre av Kina är en prosalyrisk berättelse om unga systrar och deras små äventyr i barndomen.



Till er som undrade över Lars and the real girl; Tror den har biopremiär 23 januari. Själv hade jag ynnesten att se den genom filmfestivalen. Ett filmtips till när jag ändå är i farten;
Death at the funeral. Finns garanterat på dvd.










Veckans dikt: Unge Strunge!

(BILDPISTOLEN)

HÄR ÄR EN PISTOL I ORD
TÄNK ER EN PISTOL SE DEN FRAMFÖR ER
OCH SKJUT ER SJÄLV I TANKARNA
ELLER ER FIENDE

HAR NI DET BÄTTRE NU



Michael Strunge; ur Billedpistolen 1985





Det var i café Grå Munkens källare i gamla stan. Jag gick i högstadiet och blev blixtförälskad. Michael Strunges blick mötte min ifrån baksidan av Fremtidsminder. Hur jag sedan feberyrt rev bland hyllorna på den lilla bokhandeln i min förort. De hade inte diktsamlingen, men naturligtvis gick den att beställas. Hur jag darrigt läste att han skulle komma till Sverige och läsa i Moderna museets trädgård. Å vad jag ville, men på den tiden hade jag inga lyrikvänner. Ett par veckor efteråt gjorde han som min Em skulle göra nästan femton år senare. Han klev ut genom sitt fönster på femte våningen. Unge vackre danske herr Strunge.

Efterlysning! Upptäcker när jag skriver detta att jag lånat ut poetens nyckelbok; den ovannämda Fremtidsminder. Är det månde Lotus som har den i sina hyllor?