Like the wind...

Jag hade lånat min mammas kompis axelvaddiga spets- och paljettröja. Den kostade femtonhundra, och det var mycket pengar i slutet av 80-talet. Vi såg Dirty Dancing på en biograf på Sveavägen, och efteråt dansade vi därifrån uppfyllda av historien, kärleken, dansen, musiken och så Johnny (Patrick) förstås! Jag fixade genast filmmusiken på kassett, och allra mest spolade jag fram och tillbaka till She´s like the wind. Patrick sjöng så vackert om knepig kärlek.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback