annalivet

jag bär med mig den starka filmen margot at the wedding fortfarande. tror att jag känner igen mig lite i margot, även om hon var mer skruvad än jag. och snart ska jag, liksom margot, få gå på bröllop. det är kusinen som gifter sig. fast det gör hon/de borgligt så vi slipper kyrkan. men det ska vara nån typ av cermoni innan middagen. som alltid när det är sådana här tillställningar känns det jobbigt att få gå själv. jag tycker att alla singlar också skulle få ta med sig någon när de går bort. sin morsa, en vän eller ett ligg eller något. en hund kanske? även vi behöver någon att luta oss mot emellanåt.

det är lite läskigt med klädseln. jag har knappt provat min klänning, och vet inte om den passar ihop med de andra plaggen. har letat en liten, tunn kofta utan framgång. så nu får jag leta i byrån här hemma. och vad ska jag göra med håret? fast känner jag mig själv rätt kommer allt det där inte att bli några problem, eftersom jag alltid ser till att ha så lite tid på mig till att göra mig i ordning. så några extra vaganser hinns aldrig med. jag har också passat på att strunta i att lära mig en låt som någon kommit på att vi ska sjunga för brudparet.