annalivet -

Yoko number one

Veckans drink, höll jag på att skriva. Menar veckans dikt, någon bartender är jag inte trots att jag är ganska bra på att öppna champagneflaskor... Ger er här min drottningen av inspiration när livet och skrivet känns trögt:

STENSTYCKE
Finn en sten som är stor som du eller väger som
du. Krossa den tills den blir ett fint pulver.
Kasta ut den i floden. (a)
Skicka små mängder till dina vänner. (b)
Berätta inte för någon vad du har gjort.
Ge inte vännerna du skickade pulvret till
någon förklaring.

Yoko Ono
Vintern 1963

2009-03-26 @ 20:58:31 Permalink veckans dikt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Does it matter in the Shadowlands?

Miles Sebold

Den sista tiden hade mamma sorg i sina ögon.
Hon log och hon tog i mig,
men det var skugga över ansiktet.
Det ordnar sig Miles, så sa hon.

En gång när jag låtsades sova hörde jag henne och morfar.
De visste också.

Jag passade på att dö när hon kokade krusbärskräm.
Ingen förstod hur jag kunde leva så länge,
men jag hade ju lovat.

Nu ligger jag i jorden och lyssnar till puppornas knapranden.
Det är lite mörkt men det går bra här.

Veckans dikt är min egen. Den skrev jag till Berlinprojektet i november, och sedan dess har runt 25 rara människor hjälpt mig att översätta den till engelska. Så nu har Miles lilla liv gestaltats på många olika vis. Tack än en gång, alla modiga som vågade.

2009-03-09 @ 20:08:35 Permalink veckans dikt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Veckans dikt är prosa

Veckans dikt handlar om kvällens författarbesök. Syster Yster och Farsan har alltid läst den israeliske Amos Oz. För ett par år sedan fick jag hans bok Samma hav fast den är ännu oläst. Den gode herr Oz var därför närmast ett oskrivet blad för moi, men se det gjorde föga. Amos Oz berättade bland annat om hur han som 21åring bodde på Kibbutz och bad att få en skrivdag i veckan. En del tyckte att han skulle jobba hårt på fälten tills han blev 50, för först då skulle han ha något att skriva om. Men han började alltså att skriva en dag i veckan, och berättade om hur han efter en skrivdag kanske skrivit sex meningar samt raderat tjugo ifrån gårdagen. För att senare vid middagen hamna brevid någon som plöjt tjugo fåror ute på fälten. Men han sade också att han lärt sig att betrakta sig som en butiksinnehavare. Hur han öppnade butiken på morgonen och hade öppet hela dagen. Kom det inga kunder, dvs ord, så hade han iallafall haft öppet. Viktigt för en sådan prestationsskrivare som mig.

Naturligtvis köpte jag Amos Oz senaste bok: Rim på liv och död. Den handlar om en fyrtioårskrisande författare...

Boken börjar såhär:

"DE VANLIGASTE FRÅGORNA jag får är följande: Varför skriver ni? Varför skriver ni som ni gör? Försöker ni påverka era läsare, och i så fall hur? Vilken betydelse har era böcker? Brukar ni stryka och rätta eller skriver ni direkt ur huvudet? Hur är det att vara en berömd författare och vilken effekt har det på familjen? Varför beskriver ni oftast de negativa sidorna av saker och ting?"

Boken slutar såhär:

"I morgon blir det också varmt och fuktigt. Och i morgon är faktiskt idag."

Tror att jag i nervositeten råkade uttrycka mig såhär till herr Oz; "Detta är min första bok." Syster Yster stod intill och konverserade med honom på hebreiska.