Försenad veckans dikt igen!

Det finns en kyrkogård. Det finns ett namn. Men inget att säga
det på. Hon övar sig i ordlöshet. Hon spänner sina läppar. Och
björkarnas vita stammar att springa emellan. Virvla. Bland
människor som nästan inte finns.

Ur mitt lyckliga liv

DIKTER AV
KATARINA KIERI

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback