annalivet

Veckans dikt handlar om kvällens författarbesök. Syster Yster och Farsan har alltid läst den israeliske Amos Oz. För ett par år sedan fick jag hans bok Samma hav fast den är ännu oläst. Den gode herr Oz var därför närmast ett oskrivet blad för moi, men se det gjorde föga. Amos Oz berättade bland annat om hur han som 21åring bodde på Kibbutz och bad att få en skrivdag i veckan. En del tyckte att han skulle jobba hårt på fälten tills han blev 50, för först då skulle han ha något att skriva om. Men han började alltså att skriva en dag i veckan, och berättade om hur han efter en skrivdag kanske skrivit sex meningar samt raderat tjugo ifrån gårdagen. För att senare vid middagen hamna brevid någon som plöjt tjugo fåror ute på fälten. Men han sade också att han lärt sig att betrakta sig som en butiksinnehavare. Hur han öppnade butiken på morgonen och hade öppet hela dagen. Kom det inga kunder, dvs ord, så hade han iallafall haft öppet. Viktigt för en sådan prestationsskrivare som mig.

Naturligtvis köpte jag Amos Oz senaste bok: Rim på liv och död. Den handlar om en fyrtioårskrisande författare...

Boken börjar såhär:

"DE VANLIGASTE FRÅGORNA jag får är följande: Varför skriver ni? Varför skriver ni som ni gör? Försöker ni påverka era läsare, och i så fall hur? Vilken betydelse har era böcker? Brukar ni stryka och rätta eller skriver ni direkt ur huvudet? Hur är det att vara en berömd författare och vilken effekt har det på familjen? Varför beskriver ni oftast de negativa sidorna av saker och ting?"

Boken slutar såhär:

"I morgon blir det också varmt och fuktigt. Och i morgon är faktiskt idag."