annalivet

Miles Sebold

Den sista tiden hade mamma sorg i sina ögon.
Hon log och hon tog i mig,
men det var skugga över ansiktet.
Det ordnar sig Miles, så sa hon.

En gång när jag låtsades sova hörde jag henne och morfar.
De visste också.

Jag passade på att dö när hon kokade krusbärskräm.
Ingen förstod hur jag kunde leva så länge,
men jag hade ju lovat.

Nu ligger jag i jorden och lyssnar till puppornas knapranden.
Det är lite mörkt men det går bra här.

---

Veckans dikt är min egen. Den skrev jag till Berlinprojektet i november, och sedan dess har runt 25 rara människor hjälpt mig att översätta den till engelska. Så nu har Miles lilla liv gestaltats på många olika vis. Tack än en gång, alla modiga som vågade.