Memory Lane
Lästa på löpen att Ingemar Johansson är död. Det är alltid lite sorgesamt när legender går ur tiden, särskilt sådana som alltid funnits där. Jag minns när farsan och Ingo tävlade i Stockholm marathon. Kan det ha varit 82? Den tävlingen vann farsan. Men allra först kom amerikanen Bill Rogers. Jag stod på Odenplan och fotograferade dem alla. Naturligtvis inte på samma foto. Bilden på Bill är suddig av hastighet. Sedan fick jag väl vänta en timme minst för att föreviga farsan, och ytterligare en för att få med Ingo på bild. Minns att det var en ruskigt het dag. Ingo hade vit t-shirt och röda shorts. R.I.P
1 X 2
Jag har börjat spela på tipset! Tillsammans med Milko kör jag en rad med fyra halvgarderingar. Nitton kronor kostar kalaset, eller nio och femtio per skalle. I dag fick jag äran att lämna in vår premiärrad. Gled ner på byn i brillor, nattlinne och oborstade tänder. Allt nödtorftigt dolt med ytterplagg. Dessvärre var kiorren nedför backen stängd, så jag fick svassa runt lite mer än beräknat. På vägen hem klev jag in på bageri-caféet och inhandlade en svindyr bulle och en dito chokladboll. Precis när jag klev ut genom dörren och deras lilla klocka plingade bröt solen fram. Lycka rätt och slätt.
Annars har jag ägnat förmiddag åt att hänga med tvättstugan, samt upprätthålla ett korrespondensbråk. Har en del att reda ut med en gammal flamma, och han envisas med att ta allt per mail. Skumt sätt att klara ut saker och ting på, men på sätt och vis passar det mig. Kan i affekt bli fruktansvärt hetlevrad och slänga ur mig fula saker. När man skriver kan man ju gå tillbaka och radera, ändra. Men samtidigt kan man ju också dra saker och ting för långt utan att bli stoppad. Så här går det när två konflikträdda människor ska reda ut ledsamheter. Intressant.
Annars har jag ägnat förmiddag åt att hänga med tvättstugan, samt upprätthålla ett korrespondensbråk. Har en del att reda ut med en gammal flamma, och han envisas med att ta allt per mail. Skumt sätt att klara ut saker och ting på, men på sätt och vis passar det mig. Kan i affekt bli fruktansvärt hetlevrad och slänga ur mig fula saker. När man skriver kan man ju gå tillbaka och radera, ändra. Men samtidigt kan man ju också dra saker och ting för långt utan att bli stoppad. Så här går det när två konflikträdda människor ska reda ut ledsamheter. Intressant.
Vi visste inte vilken tid det var
Godkvällens, eller snarare Godnattens. Jag har en förkärlek för att gå ut på torsdagskvällar, och veckans poesi blir därför sen. Men den kommer. Alltid.
Lanzarote
Tre subjekt på semester
Herman hånglar med en humla
Sören letar i synonymlexikon efter
ett bättre ord än ord
Undantaget är jag Jo-
Han har siktats på krogen
Mar Casa Benito
med sjötungan i mun
bläddrande bland vågorna i boken
ur Johan Nordbeck Jockum Nordström; "Vi visste inte vilken tid det var"
Johan är min lärare och mentor, samt min bästa kritiker. Nuförtiden har vi kommit ifrån varandra, men jag hoppas vi möts framöver igen. Det vore sorgligt annars. Johan har författat ett par av mina finaste dikter.
Lanzarote
Tre subjekt på semester
Herman hånglar med en humla
Sören letar i synonymlexikon efter
ett bättre ord än ord
Undantaget är jag Jo-
Han har siktats på krogen
Mar Casa Benito
med sjötungan i mun
bläddrande bland vågorna i boken
ur Johan Nordbeck Jockum Nordström; "Vi visste inte vilken tid det var"
Johan är min lärare och mentor, samt min bästa kritiker. Nuförtiden har vi kommit ifrån varandra, men jag hoppas vi möts framöver igen. Det vore sorgligt annars. Johan har författat ett par av mina finaste dikter.
Detta fält måste fyllas i.
Jag till barn 1; "Ät upp kanterna på mackan också. De är ju det godaste:"
Barn 2; "Spiderman äter alltid kanterna. Han har till och med ätit en sten en gång. Nicke Nyfiken äter också kanter."
En liten kommentar till vilka böcker jag läser. Bob Hansson har ännu inte skrivit en bok som heter; KÄRLEK, hur fan för man? Men om han gör det kanske han har en chans att få vara med i Let´s dance? Naturligtvis är det KÄRLEK, hur fan gör man? som är boken som jag läser.
Barn 2; "Spiderman äter alltid kanterna. Han har till och med ätit en sten en gång. Nicke Nyfiken äter också kanter."
En liten kommentar till vilka böcker jag läser. Bob Hansson har ännu inte skrivit en bok som heter; KÄRLEK, hur fan för man? Men om han gör det kanske han har en chans att få vara med i Let´s dance? Naturligtvis är det KÄRLEK, hur fan gör man? som är boken som jag läser.
Onsdagspoeten
Jag verkar vara den enda i kvarteret som fortfarande har julstjärnan uppe. Men den gör mig så glad...
Några rader från onsdagspoeten; Poeten klev upp vid nioblecket, trött efter en syster y-middag och ett par glas på lokal. Sedan åt poeten frukost på fik tillsammans med en god vän. Därefter blev det träning för första gången i år. På eftermiddagen plockade poeten fram sitt projekt och läste det högt. Poeten pillade lite på texten. Slängde två patetiska poem, samt skrev ett snyggt slut. Sedan var poeten tvungen att dricka te och kolla på en "Homecooking-dvd" för att inte somna. Är alla poeter så här lata?
Yoko has left the building
Jag var så till mig av de tre knopparna att jag glömde att skriva att Yoko (a.k.a min gamla, sjuka laptop) flyttat ut från klippan. Hon blev hämtad för bara en liten stund sen av en kepskille som inte var från stan. Jag hade hemligt bestämt mig för att Stella skulle få ärva Yokos väska, och gömde den lite. Planen gick vägen. Kepskillen ville dessutom ge mig en present. Det var skrivaren jag betalt nio spänn i månaden för i tre år. Men jag ville inte ha presenten. Jag gav den i present till honom. Jag har inte ens packat upp skrivaren jag fick i present när jag fyllde år för flera månader sen.
Blomstertid
I går handlade det om liljor, och i dag ska vi prata om orkidéer. Titta vilka spännande knoppar. De är på bristningsgränsen. Tyvärr satt det fler små syskon till dessa på grenen, men de växte tillbaka. Kanske, kanske är det en bebisknopp kvar? Hur som helst väntar jag spännt. När jag fick denna tantblomma i gåva för sisådär tre och ett halvt år sedan stod den i full blom, och fortsatte i samma fina form i månader. Sedan hände ingenting. Men så plötsligt för två år sedan växte en frodig stängel full av knopp fram. Tyvärr fick den stå i drag och alla knopparna förfrös. Men den här gången är jag mer försiktig. Egentligen vet jag inte så mycket om orkidéer, mer än att de är tantiga och att farsan samlade på dem när han var i min ålder. Senare samlade han på kaktusar, men det blev så jobbigt med alla taggar. Själv är jag mer inne på pelargoner.
Lilly of the valley
The lovely Lilly värmer pälsen framför brasan efter årets första bad.
Nattlyrik
INGENTING är grymt. Allting är grymt.
Ingenting är komiskt. Allting är tragiskt.
Ingenting är tragiskt. Allting är komiskt.
Allting är verkligt, overkligt, möjligt,
omöjligt, fattbart, ofattbart.
Allting är tungt. Allting är lätt.
Eugène Ionesco
(ur NOTES ET CONTRE-NOTES 1962
Veckans dikt kommer ur en av mina absoluta favoritböcker; Lyckad nedfrysning av herr Moro, som jag enligt anteckningar fick av farsan för elva år sedan. Jag minns hur jag svindlades när jag läste denna dikt, och hur jag läste den gång på gång medan bröstet ömsom öppnades sen snörptes samman. Hursomhelst är dikten en skimrande sammanfattning på det som hela tiden pågår, dvs Livet.
Det är över midnatt, men jag vill ändå passa på att hylla världens bästa Tooli på födelsedagen. Hur? Naturligtvis med musik. Riktigt tjusig och dansant musik såklart;
Jag ville inte skriva det här sista, men det är det jag tänker på. Fick ikväll veta att en vän hittat sin bror död. Idag. Jag kan inte föreställa mig smärtan, sorgen och det som följer.
Ingenting är komiskt. Allting är tragiskt.
Ingenting är tragiskt. Allting är komiskt.
Allting är verkligt, overkligt, möjligt,
omöjligt, fattbart, ofattbart.
Allting är tungt. Allting är lätt.
Eugène Ionesco
(ur NOTES ET CONTRE-NOTES 1962
Veckans dikt kommer ur en av mina absoluta favoritböcker; Lyckad nedfrysning av herr Moro, som jag enligt anteckningar fick av farsan för elva år sedan. Jag minns hur jag svindlades när jag läste denna dikt, och hur jag läste den gång på gång medan bröstet ömsom öppnades sen snörptes samman. Hursomhelst är dikten en skimrande sammanfattning på det som hela tiden pågår, dvs Livet.
Det är över midnatt, men jag vill ändå passa på att hylla världens bästa Tooli på födelsedagen. Hur? Naturligtvis med musik. Riktigt tjusig och dansant musik såklart;
Jag ville inte skriva det här sista, men det är det jag tänker på. Fick ikväll veta att en vän hittat sin bror död. Idag. Jag kan inte föreställa mig smärtan, sorgen och det som följer.
Stöta och blöta
Lilly och hans blinda pandapolare (någon har helt fräckt ätit upp ögonen).
I natt såg jag program på program med The Dogwhisperer. Plötsligt var klockan halv tre, och jag som skulle kliva upp knappt fyra timmar senare. Andra kvällen i rad jag gör på det viset. Dock, när jag klev hemåt i dag bubblade orden i mitt bröst. Uppåt huvudet, jag riktigt kände det. Men inte riktigt ut i fingrarna. Snart, snart ska "Man måste"-projektet vara färdigt. Jag är trött på historien och människorna som rör sig bland raderna. Det som återstår är att skita ner, mörka och skruva åt. Jag har vridit åt en bit, men något saknas. Vet inte vad. Vet att jag stod i en backe och plötsligt visste hur det skulle sluta. Det är bara det att jag glömt det nu.
http://poesie.blogg.se/
Ni som fryser och tycker att vintern är alldeles för lång; Värm er på en sprakande dikt, eller två. Surfa in på http://poesie.blogg.se/ och välj å vraka. Där finns sprillans nytt och sådant som hängt med ett tag. Glöm inte att lämna kommentarer. De piggar upp poeterna i januarimörkret.
Kvällen ikväll
Dricker: Tranbärsjuice med tonic och citron
Äter: Spanish corn
Lyssnar på: Min gamla frys
Längtar efter: Resor och kärlek
Väntar på: Att min lila orkide ska slå ut sina knoppar
Senaste fyndet: Min vita toppluva som legat till sig
Favvotv: De halvt dolda och Antikrundan
Favvoserie: Monk, Pushing Daisies
Böcker jag läser nu;
Äter: Spanish corn
Lyssnar på: Min gamla frys
Längtar efter: Resor och kärlek
Väntar på: Att min lila orkide ska slå ut sina knoppar
Senaste fyndet: Min vita toppluva som legat till sig
Favvotv: De halvt dolda och Antikrundan
Favvoserie: Monk, Pushing Daisies
Böcker jag läser nu;
- Kärlek, Hur fan för man?: Bob Hansson
- Fallen: Joyce Carol Oates
- Barins triangel: Håkan Nesser
Veckans dikt: Eva Sjödin
Allt stämmer, allt handlar om oss, Edit och mig, fast vi i boken har blivit
till två barnhemspojkar i det inre av Kina:
"De hette Tehseng och Laiseng, vilket betyder Undfå Liv och Komma
Till Liv."
Hemma leker vi Tehseng och Laiseng.
Jag lägger Tehseng i en kartong med lite gråpapper i botten, och drar
henne på en cykelkärra till barnhemmet.
Tehseng tjuter.
-Tyst, säger jag. Kom ihåg att du blivit räddad! Att du kastades utanför
stadsmuren till vargarna men jag räddade dig. Du är en trollunge, en
bortbyting, du ska vara glad.
Eva Sjödin - Det inre av Kina (2002)
Tror jag mötte denna diktsamling under författarutbildningen. Senare lånade jag den på biblan och så småningom fyndade jag den på bokrean. Det inre av Kina är en prosalyrisk berättelse om unga systrar och deras små äventyr i barndomen.
Till er som undrade över Lars and the real girl; Tror den har biopremiär 23 januari. Själv hade jag ynnesten att se den genom filmfestivalen. Ett filmtips till när jag ändå är i farten; Death at the funeral. Finns garanterat på dvd.
till två barnhemspojkar i det inre av Kina:
"De hette Tehseng och Laiseng, vilket betyder Undfå Liv och Komma
Till Liv."
Hemma leker vi Tehseng och Laiseng.
Jag lägger Tehseng i en kartong med lite gråpapper i botten, och drar
henne på en cykelkärra till barnhemmet.
Tehseng tjuter.
-Tyst, säger jag. Kom ihåg att du blivit räddad! Att du kastades utanför
stadsmuren till vargarna men jag räddade dig. Du är en trollunge, en
bortbyting, du ska vara glad.
Eva Sjödin - Det inre av Kina (2002)
Tror jag mötte denna diktsamling under författarutbildningen. Senare lånade jag den på biblan och så småningom fyndade jag den på bokrean. Det inre av Kina är en prosalyrisk berättelse om unga systrar och deras små äventyr i barndomen.
Till er som undrade över Lars and the real girl; Tror den har biopremiär 23 januari. Själv hade jag ynnesten att se den genom filmfestivalen. Ett filmtips till när jag ändå är i farten; Death at the funeral. Finns garanterat på dvd.
The real film
Har varit och sett kanske årets bästa film! Lars and the real girlfriend handlar om blyga Lars som överraskar sin omgivning med att köpa en Sex doll på internet och sen behandla henne som sin flickvän. Lars är ute efter djup äkta kärlek, och allt eftersom tiden går blir Bianca mer och mer omtyckt i det lilla samhället. En absurd och gripande historia full av skratt och starka känslor. Manusförfattaren har även jobbat med fina serien Six feet under tidigare. Missa inte!
Tematik
Jag; "På måndag kommer inte jag, då ska jag skriva dikter?"
Barnen; "Vad ska du skriva om då?"
Jag; "Kanske om kärlek."
Barnen; "Nej inte om kärlek. Du kan ju inte skriva om kärlek ju!"
Jag; "Vad tror ni jag skriver om då?"
Barnen; "Du skriver väl om hårdrock typ..."
Barnen; "Vad ska du skriva om då?"
Jag; "Kanske om kärlek."
Barnen; "Nej inte om kärlek. Du kan ju inte skriva om kärlek ju!"
Jag; "Vad tror ni jag skriver om då?"
Barnen; "Du skriver väl om hårdrock typ..."
Måndagspoet
Idag har jag varit poet på heltid. Det var välbehövligt, läskigt och lärorikt. Det tar tid att närma sig kallnade texter igen. Man ska inte tro annat. Det gick över förväntan även om frustrationen fanns där. Jag följde Elsies råd och satte mig sonika framför datorn. Lurade mig in i texten. Småpetade här och där. Det är fortfarande massor av jobb kvar med "Man måste mötas", men idag har jag hittat plats för det jag skrev i Berlin, och rensat i den delen som känns smetig. En fin inledning.
Jag hann också med en promenad tillsammans med en vän med vagn. Nu har jag rosor på kind och ska festa på rostade kastanjer.
Jag hann också med en promenad tillsammans med en vän med vagn. Nu har jag rosor på kind och ska festa på rostade kastanjer.
Söndagssudd
Nyss hemkommen efter konsert. Blueskonsert närmare bestämt, eller nån slags bluesrock (vet inte vad det heter). Det var Elsie som tog med mig och jag följde med för att få hänga med henne, plus att det är spännande att vidga sina vyer. Stället var fyllt till bristningsgränsen, och utanför stod en förhoppningsfull kö och huttrade. Jag och mitt sällskap var tidigt på plats, vi hade sittplatser till och med. Elsie hade lovat att vi inte skulle stanna så länge, och jag väntade på hennes tecken. Fast vi blev kvar ett bra tag. Det visade sig vara ett par gästartister. Det är faktiskt ganska häftigt hur olika det kan vara. Hur folk kan digga, dansa och spontanvissla medan andra (jag) är totalt oberörda av musiken. Mot slutet drog låtarna åt rock och då blev jag iallafall lite barndomsnostalgisk.
Angående chipspåsarna härom dagen. Funderade på det där, och jag tror att jag måste ha missat att de slängde in en snusdosa eller ett billigt ciggpack. Det kändes orättvist dyrt. Men ändå.
Angående chipspåsarna härom dagen. Funderade på det där, och jag tror att jag måste ha missat att de slängde in en snusdosa eller ett billigt ciggpack. Det kändes orättvist dyrt. Men ändå.
reading and hearing
Nyss hemkommen från reading. En kär väns lillasyster hade blivit utvald att få sin text uppläst från scen tillsammans med sju andras. Efs text handlade om två tonårstjejer, och den var såklart bäst. Jag satt pirrig och stolt i publiken. Slogs av hur annorlunda bra dramatik är uppbyggd, jämfört med bra poesi. Tycker jag. Dramatiken ska kännas naturlig. Man bör jobba med upprepningar, talspråk och lite svammel. Poesin byggs på att skala av och förtäta. Hitta nya uttryck. Jag har pluggat en himla massa teatervetenskap, men skrivit ytterst lite dramatik. En intressant diskussion kom upp under kvällen. Hur skulle det bli om man skrev drama med en poetisk penna? Går det utan att inbegripa styltighet och högtraveri? Och skulle man egentligen förstå något?
1 l ekomjölk
1 l ekoyoghurt
förpackning med ekoägg (6 st)
4 stora äpplen
= 65 kr
2 påsar chips
= 82 kr
Idag råkade det vara jag som köpte det första alternativet...
Veckans dikt: Unge Strunge!
(BILDPISTOLEN)
HÄR ÄR EN PISTOL I ORD
TÄNK ER EN PISTOL SE DEN FRAMFÖR ER
OCH SKJUT ER SJÄLV I TANKARNA
ELLER ER FIENDE
HAR NI DET BÄTTRE NU
Michael Strunge; ur Billedpistolen 1985
HÄR ÄR EN PISTOL I ORD
TÄNK ER EN PISTOL SE DEN FRAMFÖR ER
OCH SKJUT ER SJÄLV I TANKARNA
ELLER ER FIENDE
HAR NI DET BÄTTRE NU
Michael Strunge; ur Billedpistolen 1985
Det var i café Grå Munkens källare i gamla stan. Jag gick i högstadiet och blev blixtförälskad. Michael Strunges blick mötte min ifrån baksidan av Fremtidsminder. Hur jag sedan feberyrt rev bland hyllorna på den lilla bokhandeln i min förort. De hade inte diktsamlingen, men naturligtvis gick den att beställas. Hur jag darrigt läste att han skulle komma till Sverige och läsa i Moderna museets trädgård. Å vad jag ville, men på den tiden hade jag inga lyrikvänner. Ett par veckor efteråt gjorde han som min Em skulle göra nästan femton år senare. Han klev ut genom sitt fönster på femte våningen. Unge vackre danske herr Strunge.
Efterlysning! Upptäcker när jag skriver detta att jag lånat ut poetens nyckelbok; den ovannämda Fremtidsminder. Är det månde Lotus som har den i sina hyllor?
Efterlysning! Upptäcker när jag skriver detta att jag lånat ut poetens nyckelbok; den ovannämda Fremtidsminder. Är det månde Lotus som har den i sina hyllor?
Short message service
Scenario; En snubbe jag är intresserad av skickar ett taffligt, dåligt formulerat sms där det enda som svämmar över är stavfelen.
Fick chansen att fundera över ovanstående i dag, och insåg hur avtändande det är. I min värld. Jag menar inte att människan måste lägga ner en timme på ett enkelt meddelande eller formulera sig likt en åldersstigen nobelpristagare, men lite snits tycker jag att jag är värd. En omtanke om orden helt enkelt. Jag hade en gång en flamma som kunde konsten, och han kom långt med mig. Mycket längre än vad jag hade planerat. Han kunde skriva mig till sängs på en liten sms-rad, eller två banne mig.
Undring: Är det för att orden ligger mig så varmt och viktigt om hjärtat?
Svar: Ja!
PS. Varmt välkomna till mitt nya, snodda inslag Veckans dikt i morgon!
Fick chansen att fundera över ovanstående i dag, och insåg hur avtändande det är. I min värld. Jag menar inte att människan måste lägga ner en timme på ett enkelt meddelande eller formulera sig likt en åldersstigen nobelpristagare, men lite snits tycker jag att jag är värd. En omtanke om orden helt enkelt. Jag hade en gång en flamma som kunde konsten, och han kom långt med mig. Mycket längre än vad jag hade planerat. Han kunde skriva mig till sängs på en liten sms-rad, eller två banne mig.
Undring: Är det för att orden ligger mig så varmt och viktigt om hjärtat?
Svar: Ja!
PS. Varmt välkomna till mitt nya, snodda inslag Veckans dikt i morgon!
Tillbaka till fabriken...
Mina vänner Loi och Lotus tycker att man ska ha mål istället för löften. Jag tror de har rätt. Löften känns svårare. De måste ju hållas. Mål uppnås, och målen är enligt sägen inte alls lika viktiga som vägen dit.
Pröva, kämpa, lära och utveckla.
I morgon börjar jag löneslava igen, efter två veckors jullov. Jag är obstinat. Uppe i natten, utan tanke på morgondagen. Har ägnat lovet åt att ta så långa sovmornar som möjligt. Rekordet var halv tre. Men då hade jag varit vaken till 08 och plöjt sex avsnitt av Top Chef. Annars har jag inte gått och lagt mig senare än vanligt. Bara sovit så mycket längre. Så till den milda grad att jag börjat få sömnrubbningar. Vaknat på nätterna av antagligen för mycket sovande. Men det känns fint att kunna tänka tillbaka på det här jullovet som den tiden då jag aldrig, aldrig ställde klockan. Drog mig till jag inte stod ut längre.
Lotus har en fin tradition i sin blogg. Veckans dikt. Jag tror jag lånar den traditionen. Det får jag väl? Måste bara fundera över vilken veckodag som känns bäst. Jag tror vi ses över dikterna på torsdagar. Det känns naturligt.
God natt! (Fast jag blir nog vaken en sväng till. Har ett avsnitt av Monk som väntar.)