annalivet

Jag har börjat spela på tipset! Tillsammans med Milko kör jag en rad med fyra halvgarderingar. Nitton kronor kostar kalaset, eller nio och femtio per skalle. I dag fick jag äran att lämna in vår premiärrad. Gled ner på byn i brillor, nattlinne och oborstade tänder. Allt nödtorftigt dolt med ytterplagg. Dessvärre var kiorren nedför backen stängd, så jag fick svassa runt lite mer än beräknat. På vägen hem klev jag in på bageri-caféet och inhandlade en svindyr bulle och en dito chokladboll. Precis när jag klev ut genom dörren och deras lilla klocka plingade bröt solen fram. Lycka rätt och slätt.



Annars har jag ägnat förmiddag åt att hänga med tvättstugan, samt upprätthålla ett korrespondensbråk. Har en del att reda ut med en gammal flamma, och han envisas med att ta allt per mail. Skumt sätt att klara ut saker och ting på, men på sätt och vis passar det mig. Kan i affekt bli fruktansvärt hetlevrad och slänga ur mig fula saker. När man skriver kan man ju gå tillbaka och radera, ändra. Men samtidigt kan man ju också dra saker och ting för långt utan att bli stoppad. Så här går det när två konflikträdda människor ska reda ut ledsamheter. Intressant.