annalivet

Mina vänner Loi och Lotus tycker att man ska ha mål istället för löften. Jag tror de har rätt. Löften känns svårare. De måste ju hållas. Mål uppnås, och målen är enligt sägen inte alls lika viktiga som vägen dit.


I morgon börjar jag löneslava igen, efter två veckors jullov. Jag är obstinat. Uppe i natten, utan tanke på morgondagen. Har ägnat lovet åt att ta så långa sovmornar som möjligt. Rekordet var halv tre. Men då hade jag varit vaken till 08 och plöjt sex avsnitt av Top Chef. Annars har jag inte gått och lagt mig senare än vanligt. Bara sovit så mycket längre. Så till den milda grad att jag börjat få sömnrubbningar. Vaknat på nätterna av antagligen för mycket sovande. Men det känns fint att kunna tänka tillbaka på det här jullovet som den tiden då jag aldrig, aldrig ställde klockan. Drog mig till jag inte stod ut längre.

Lotus har en fin tradition i sin blogg. Veckans dikt. Jag tror jag lånar den traditionen. Det får jag väl? Måste bara fundera över vilken veckodag som känns bäst. Jag tror vi ses över dikterna på torsdagar. Det känns naturligt.

God natt! (Fast jag blir nog vaken en sväng till. Har ett avsnitt av Monk som väntar.)