Veckans dikt är prosa

Veckans dikt handlar om kvällens författarbesök. Syster Yster och Farsan har alltid läst den israeliske Amos Oz. För ett par år sedan fick jag hans bok Samma hav fast den är ännu oläst. Den gode herr Oz var därför närmast ett oskrivet blad för moi, men se det gjorde föga. Amos Oz berättade bland annat om hur han som 21åring bodde på Kibbutz och bad att få en skrivdag i veckan. En del tyckte att han skulle jobba hårt på fälten tills han blev 50, för först då skulle han ha något att skriva om. Men han började alltså att skriva en dag i veckan, och berättade om hur han efter en skrivdag kanske skrivit sex meningar samt raderat tjugo ifrån gårdagen. För att senare vid middagen hamna brevid någon som plöjt tjugo fåror ute på fälten. Men han sade också att han lärt sig att betrakta sig som en butiksinnehavare. Hur han öppnade butiken på morgonen och hade öppet hela dagen. Kom det inga kunder, dvs ord, så hade han iallafall haft öppet. Viktigt för en sådan prestationsskrivare som mig.

Naturligtvis köpte jag
Amos Oz senaste bok: Rim på liv och död. Den handlar om en fyrtioårskrisande författare...

Boken börjar såhär:

"DE VANLIGASTE FRÅGORNA jag får är följande: Varför skriver ni? Varför skriver ni som ni gör? Försöker ni påverka era läsare, och i så fall hur? Vilken betydelse har era böcker? Brukar ni stryka och rätta eller skriver ni direkt ur huvudet? Hur är det att vara en berömd författare och vilken effekt har det på familjen? Varför beskriver ni oftast de negativa sidorna av saker och ting?"

Boken slutar såhär:

"I morgon blir det också varmt och fuktigt. Och i morgon är faktiskt idag."



Tror att jag i nervositeten råkade uttrycka mig såhär till herr Oz; "Detta är min första bok." Syster Yster stod intill och konverserade med honom på hebreiska.


Googling av "Anna är"


De elva första träffarna:
  • Anna är magsjuk
  • Anna är ensamstående mamma
  • Anna är ensam
  • Anna är online
  • Anna är världens första blinda filmrecensent
  • Anna är fascinerad av hästar
  • Anna är drabbad
  • Anna är tillbaka
  • Anna är alltid full av nyfikenhet
  • Anna är ny mäklare i stan
  • Anna är jury i dansbandskampen

Frosseri



På kvällskvisten har jag värmt mig med varm choklad i Herman-koppen. Har känt mig frossig och lätt illamående de senaste två dygnen, blää.

Idag har jag varit tisdagspoet. Skrev en kritisk recention kring "Man måste mötas" och kom fram till att styrkan och svagheten i samlingen utgår ifrån samma punkt. Enkelheten. Bestämde att jag måste låta mer svärta sippra ut ur den skenbara enkelheten. Hittade ett par nyckeldikter där svaret gömmer sig. Det känns fint att ha lyckats formulera sig kring det som tidigare bara varit ett grumligt problem.

Samtidigt satt Lotus en trappa ner och kämpade med sin fredagsklubb denna fettisdag. Hade gärna bjudit in henne på en semla, men mitt halvkrassliga tillstånd tillät bara två snabba hejsvejs i hallen.

Men mitt i denna snöslaskiga misär väntar ett besök på Yasuragi, snart klappat och klart!

Måndagspoeten minns


Äntligen är den färdig! Den fina Berlin-samlingen där alla Miles Sebold-dikterna finns. Alla snälla människor som hjälpt till med projektet kan titta i sin mailkorg, för där ligger era egna exemplar av Does it matter in the Shadowlands? Den snygga framsidan har Aron P Lidström snidat ihop. Efter gråt och tandagnisslan tog Tooli tag i pdf-filandet. Jag lyckades inte trots flera timmars efterforskningar. Är det någon annan som är nyfiken och vill läsa storverket går det säkert att ordna.

Nu har jag frossa och ett ihållande illamående att tampas med. Vad är detta, jag som aldrig, aldrig är sjuk. Har krypit ner under dubbla täcken och tycker synd om mig själv. Antagligen är det falskt alarm.

Andra saker som måndagspoeten pysslat med idag;
  • pantat flaskor
  • lagat äcklig och bränd mat
  • dissat fika och promenad
  • glott på två avsnitt av Monk
  • letat fram gamla betyg

Tantblommor och söndagstankar



Det har varit lite dåligt med bloggandet den senaste veckan. Har haft finbesök från Ålandet av gudson med mor och härliga kvällsmöten som stulit tid. En del svirande har också klämts in. Här ovan kan ni se hur en av tantblommorna utvecklar sig. Idag har jag varit på infomöte om det kommande stambytet. Det verkar som om min lägenhet blir en av de sista att beröras, dvs nångång frampå höstkanten.

Försöker ha en lat söndag med film och choklad. Skapade förhoppningsvis en ny tradition förra veckan, då jag och sällskapet släckte lamporna vid tioblecket. Vaknade fullständigt utvilad och på gott humör på måndagen. I morgon är jag heltidspoet och likaså på tisdag. Ska bli mycket fint.

Försenad veckans dikt igen!

Det finns en kyrkogård. Det finns ett namn. Men inget att säga
det på. Hon övar sig i ordlöshet. Hon spänner sina läppar. Och
björkarnas vita stammar att springa emellan. Virvla. Bland
människor som nästan inte finns.

Ur mitt lyckliga liv

DIKTER AV
KATARINA KIERI

Det var en gång

Pär Lagerkvist

En gång skall du vara en av dem
som levat för längesen
Jorden skall minnas dig
så som den minns gräset och skogarna
det multnade lövet
Så som myllan minns
och så som bergen minns vindarna
Din frid skall vara oändlig
så som havet



Kanske ska jag läsa ovanstående dikt på Treblans begravning om ett par veckor? Det känns som om det får bli den. Någon annan som har ett fint förslag?



Apropå dikt, så viskade en vinterfågel att dikternas diktblogg är uppdaterad! Check it out;
http://poesie.blogg.se/

Lilly of the valley



Igår firades världens bästa Lillis Fantomen, aka Lilly, aka Butcho. aka Crocus, aka Lillith, med prinsessbakelser. Snubben fyllde sex bast. Hipp hipp hurra.



PS. Tack för alla pussar och kärlek min finaste Lilly!


Bildning är bra.

Jag fick en  fråga i kommentarerna av min partner in crime:

Postat av: Lotus

Författarutbildning. Kan man utbilda sig till författare? Jag vet inte. Fast jag har ju gått samma utbildning... Kanske ändå.

Svar: Såklart man kan utbilda sig till författare. Likaväl som man kan utbilda sig till konstnär, sjuksyster eller bilmekaniker. Att kalla sig skrivare är för mig likvärdigt med en titel såsom dagisfröken. Förenklande på något vis.

Att vara författare är en annan femma. När är man det? Efter två publicerade böcker finns det de som säger. Vad tycker ni?

Vad blir det till middag?

Jag har gått och blivit sinnesslö vad gäller middagsmat. Har inga idéer alls på vad jag ska bjuda mig själv på. Därför blev jag så glad ikväll när Linda Mc Cartney bjöd mig på mat. Bjöd och bjöd förresten. Den kostade 34.90 på daglivs. Linda & co tycker att det smakar allra bäst om man serverar ångkokt spenat med ett stänk av citron och rostade pinjenötter till. Jag följde hennes råd. Det tog det 35 minuter i ugnen för Macaroni & Cheddar Gratängen att bli färdig. Då passade jag på att raka benen samt hänga med tvättstugan.



Hur det smakade? Riktigt bra, och som ni ser får man med en liten autograf av Linda samt en nyckelhålsmärkning. Vilken är er bästa snabbmat?


Dimmigt


Vaknade av att stan var full av dimma. Igår var det jag som var full. Var ute med vännerna och drack tusen glas vin, och lika många mellanöl. Märkte hur jag blev sådär jobbigt snackig, och omständig. På nattkröken vinglade jag hem och gjorde slut med Flingan. Tog bort honom som vän på facebook. Det kändes vemodigt men ack så rätt.

I dag har jag hängt med några andra fina vänner. Fikat och shoppat nattlinne bland annat. Nu är det en ensam hemmakväll. Fast helt alena är jag inte. Har sällsis med min favvodeckare Monk. I frysen finns B&J-glass som jag ska hugga in på när nachokoman släpper.


Försenad veckans dikt

Jag som skulle
vara full av kärlek.

Ola Julén
ORISSA



Ola Julén har gått samma författarutbildning som mig. Han hälsade på oss och läste sin diktsamling. Den tar tio minuter att läsa, och dikterna är korta, men väldigt kärnfulla. Starka och rörande, fulla av smärta och saknad. Me like.

Treblan r.i.p.



Titta, titta! Nu har min tantblomma börjat slå ut! Denna blomma är till Treblan som idag kröp ihop i sin säng och bestämde sig för att han bara ville sova. Han tyckte att han hade levt klart sitt liv nu när han kämpat på i nittiotvå och ett halvt år. Treblan var vår farfar. Han älskade småkakor och var bra på att köra spårvagn och buss. Han var också bra på att smyga, för han hade alltid mjuka tofflor på fötterna. Treblan var skicklig på korsord, och han löste så många så att hans barnbarn ständigt fick vinna första pris. Trots att vi ännu inte lärt oss gå. Det är precis ett år sedan farmor Lo gick bort. Det är ungefär sjuttio år sedan Treblan hängde på hennes konditori och hon slog sina klor i honom. På den tiden han jobbade på Beckis. En gång hade de bara fem kronor kvar av lönen. Då köpte Treblan en stor tårta för alla pengarna. Tyvärr cyklade han så fort att tårtan for in i hjulet och sprätte iväg. Jag önskar vår Treblan en lycklig resa. Jag tänker att han och hans Lo tar en bussfärd till ett fjärran land. Som i sin krafts dagar.