annalivet

Titta, titta! Nu har min tantblomma börjat slå ut! Denna blomma är till Treblan som idag kröp ihop i sin säng och bestämde sig för att han bara ville sova. Han tyckte att han hade levt klart sitt liv nu när han kämpat på i nittiotvå och ett halvt år. Treblan var vår farfar. Han älskade småkakor och var bra på att köra spårvagn och buss. Han var också bra på att smyga, för han hade alltid mjuka tofflor på fötterna. Treblan var skicklig på korsord, och han löste så många så att hans barnbarn ständigt fick vinna första pris. Trots att vi ännu inte lärt oss gå. Det är precis ett år sedan farmor Lo gick bort. Det är ungefär sjuttio år sedan Treblan hängde på hennes konditori och hon slog sina klor i honom. På den tiden han jobbade på Beckis. En gång hade de bara fem kronor kvar av lönen. Då köpte Treblan en stor tårta för alla pengarna. Tyvärr cyklade han så fort att tårtan for in i hjulet och sprätte iväg. Jag önskar vår Treblan en lycklig resa. Jag tänker att han och hans Lo tar en bussfärd till ett fjärran land. Som i sin krafts dagar.