Igår packades bilen full med hundar, föräldrar och en massa inventarier plus lilla jag såklart. Efter tre veckor var det dags att flytta hem till klippan. Trodde jag. Men icke sa Nicke. Stambytet var tydligen inte klart. Så jag fick snopet fortsätta att vara hemmaflicka på obestämd framtid...

Men kvällen har varit rätt god. Jag och Lotusen har bokat Berlin i december. Jag sitter och firar med kanelbullar och ett glas mousserande (födelsedagspresent från ovannämnda). Dagen har ägnats åt trådgårdsarbete under regnhimmel iklädd gummistövlar storlek 44. Har satt vita pärlhyacinter och korta tulpaner samt rensat och snyggat till.

Jag finns. Jag kämpar på härute i förorten. Med timmar av pendling och eviga kvällsmöten. Och däremellan vanligt kneg och plugg. Ställer klockan på något med 05 om mornarna och kommer hem sensent. Nu måste jag kasta mig i bingen för i morgon vankas både fotografering och föräldramöte. Jippi!

KRAM

Jag har lite gått under ytan. Jag är sjuk. Plus att jag i fredags fick veta att min lägenhet skulle börja stambytas på måndagen. Hade tänkt ägna helgen åt stillhet och återhämtning, men fick istället packa ihop lyan i påsar. Vilken pärs. Sent i söndagskväll/natt flyttade jag ut till förorten hos föräldrarna. Morsan började genast svamla om följdsjukdomar. Ergo; jag är hemma här och kurerar mig frisk.

Såhär blir jag väckt med frukost på sängen. Lägg märke till pillren. En alvedon och en vitamin... Nu har jag inrättat en provisorisk skrivhörna inne i Aron-Ps gamla pojkrum, och dessutom lyckats få igång uppkoppling på min egen dator. Kommer nog att piggna till samt fungera de tre veckor som stambytet ska ta. Tankeverksamheten börjar så sakteliga komma igång igen. Det finns hopp.

Sitter i sängen och tycker synd om mig själv. Sårig hals och snuvig skalle. Hade verkligen tränat till kvällens körsång, men istället måste jag kurera mig för allt vad jag kan. Kollegan är sjuk och jag behövs massor på jobbet. Dricker honungsspetsat te och massor av Häagen-dazs så att jag ska hålla i morgon.

(Längtar till den officiella videon, men notera hur sångaren håller på att äta upp Kim.)

 

Allt är ganska bra, men jag är så trött.

Längtanslista

• Sovmorgon
• En resa
• Nk-biskvi
• Bokmässan
• Slötid
• Kramar
• Bekräftelse
• Skrivflyt
• Brev
• Jeans
• Converse
• Självförtroende

Den kära Svintosara fick igång mig med sin kommentar på det senaste inlägget. Det handlade om döden. Den där döden, den är så oåterkallelig och definitiv. Även när farfar Treblan dog i våras vid 93 års ålder kändes det som alldeles för tidigt. Jag funderar på min son/hund Elvan som kämpar mot sin cancer. Hur vet man när det är kört? Som det är nu går det inget bra med cellgifterna. Hans inre klarar inte av giftet liksom. Men än så länge är han den gamle vanlige. Jag känner igen min lilla fina jycke och jag märker att han tycker om att vara här på jorden. Jag håller mina tummar.

Och i morgon drar jag till Hälsingeskogarna. Till fristaden och lugnet, till fladdermössen och utedasset, till mina fina jyckar!

Sent på kvällen nåddes jag av den sorgliga nyheten att min absoluta favorit-kock (förutom Jamie O) gått bort i en hjärtattack. O, alla dessa tvserier där charmören Keith Floyd lagade mat, pimplade vin och flirtade. Vilka fina minnen det väcker.

Rip Floyd!

Det är inte klokt vad produktiv jag kan vara när jag vikt en halv eftermiddag och en hel kväll åt att råplugga.

Sånt jag gjort;

• Festat på sockerbulle och chokladboll
• Packat upp och monterat min nya dammsugare
• Dammsugit med dito
• Tagit en rejäl tupplur
• Tänkt på Patrick Swayze
• Läst aftonbladet och expressen på nätet
• Skurat brända kastruller

Fast jag har också blivit klar med rapporten som ska lämnas till skolan i morgon. Så visst har jag kämpat med det akademiska.

För övrigt undrar jag var man kan hitta de godaste kanelbullarna, samt de godaste chokladbollarna? Jag håller på med en egen liten undersökning. Hittills leder Saturnus bulltävlingen och Bloom chokladbollsditon. Men skippar vi köpebröden så är Syster Ys bullar bara bäst, och jag lägger helt ego min röst på mina egna chokladbollar...

Jag hade lånat min mammas kompis axelvaddiga spets- och paljettröja. Den kostade femtonhundra, och det var mycket pengar i slutet av 80-talet. Vi såg Dirty Dancing på en biograf på Sveavägen, och efteråt dansade vi därifrån uppfyllda av historien, kärleken, dansen, musiken och så Johnny (Patrick) förstås! Jag fixade genast filmmusiken på kassett, och allra mest spolade jag fram och tillbaka till She´s like the wind. Patrick sjöng så vackert om knepig kärlek.

Jag hade en plan om att läsa på Saras vigsel, men till min bestörtning försvann boken jag tänkt läsa ur helt mystiskt. Hittade den tio minuter innan jag skulle iväg på bröllopet och var alldeles för stressad för att få till det. Men jag följer Lois tips om att hylla Fru Starkström här på bloggen istället...

---

Kära Sara, att vara sann inför sig själv samt att älska sig själv är viktiga men svåra saker. Det är något man måste återerövra varje dag. Medan man kämpar med dessa löften kan man också ha dessa instruktionsstycken i bakhuvudet för att frigöra fantasin.

LJUSSTYCKE

Bär på en tom påse.
Gå upp på toppen av kullen.
Häll i allt ljus du kan i den.
Gå hem när det är mörkt.
Häng påsen mitt i ditt
rum istället för en glödlampa.

Yoko Ono, hösten 1963.


SAMLARSTYCKE II

Slå sönder ett modernt museum i småbitar
med de metoder som du själv väljer. Samla ihop
bitarna och sätt ihop dem igen med lim.

Yoko Ono, hösten 1963.


KLOCKSTYCKE

Stjäl alla klockor och ur i världen.
Förstör dem.

Yoko Ono, sommaren 1963.

Detta magiska datum hade jag äran att vara gäst på vännen Svintosaras bröllop med sig själv. Jag citerar här nedan bruden själv:

Betydelse

Detta giftermål är en installation i syfte att upphöja självkänsla hos bruden och de inbjudna gästerna. Att gifta sig med någon annan borde förekommas av att individerna i fråga lovar sig själva alla de saker man sedan lovar någon annan. Oavsett giftermål och tvåsamhet borde alla människor inse sitt fulla egenvärde. Självkänsla och styrka i det egna jaget är det enda som kommer att föra individen framåt. Därav denna vigsel.

 

Det blev en vacker och mycket fin kväll där kärlek och vänskap samt poesi stod i centrum. Plus såklart Fru Starkström!

 

 

 

 

Robbie is back!

Igår var jag tillbaka i skolbänken. Tog med mig Lotus och gick till en kvällskurs där jag förhoppningsvis kan kombinera mitt yrkesliv med mina kulturella studier, och därmed komma vidare här i livet. Som väntat var det bara kvinnor där, vilket är ganska tragiskt men jag är van. Lotus tyckte att kursen verkade intressant och lovande, själv är jag mer pessimistiskt misstänksam som vanligt. Men det blir säkert bra. Hur som helst var det lite hjärtknipande och nostalgiskt att återse mitt gamla plugg där jag tillbringat så mycket tid mellan 1996 och 2001. I de lokalerna har jag haft både muntliga och skriftliga tentor, flirtat, hånglat, dansat och gråtit. Det i datasalen jag fick hjälp att skaffa min första egna mailadress, som jag använder än i dag.