annalivet

Redan igår förbyttes  det rädda mot ett försiktigt pirr. Fick flera positiva mail som tyckte det verkade vara ett spännande och intressant projekt. Någon kände sig t om hedrad över att få vara med. Då växer man. Och idag har jag faktiskt fått min första diktöversättning. Det är mäktigt.

Men jag har också gråtit. Över att det är så mycket att göra och så lite tid till det. Det gäller både före och efter jobbet. Det finns en stor fest som ska genomföras och jag vet inte hur man gör. Fick fin hjälp av Milkovich att nysta i trasslet. Nu känns det lättare.