annalivet

Fick ett underligt brev om att jag hade ett kolli att hämta på Tomteboda. Tyvärr var det ingen snygg snubbe. Det var Yoko a.k.a min laptop. Döm om min bestörtning när jag upptäcker att datorn är rensad på precis allting. Helt ihåligt ekande. Alla skrivprojekt från författarutbildningar, all schysst musik, alla bilder, alla filmer. Det är så jobbigt att jag inte tar in det. Eller så är det inte det. Mitt stora Diana-projekt finns på skiva, och stora delar av Man måste tror jag finns på usb. Annars grejar jag på med mitt stora översättningsprojekt. Har hittills fått in fyra svar, tre av män. Det är så spännande att se hur olika man kan berätta en historia. Himla, himla roligt. Nu funderar jag på hur allting ska presenteras i Berlin. Överskådligt på väggen tänker jag mig.