annalivet

fick just veta att min farmor lotta dött. hon skulle ha blivit 85 på tisdag. farsan var där i eftermiddags och då låg hon och sov med dropp, feber och rosslande andetag. det finns en katt på hemmet dit hon flyttade för något år sen. den låg och sov på hennes mage. det brukar den göra när någon ska dö.

jag har lite blandade känslor inför farmor lotta. hon var inte lätt att komma inpå livet. hon flydde hit som ung från ett oroligt tyskland som väntade på krig. när farfar albert, som på den tiden jobbade på beckomberga, kom in på konditoriet där hon sedemera krängde bakelser sa hon till sin kollega; honom ska jag ha. och så blev det. ett fint  minnen av henne är när hon lärde mig att rita axlar. hon gjorde också en himla god grönsaksgratäng till mig när det var fest.  hon samlade på äggkoppar. hon tyckte om att resa. nu har hon rest iväg på sin sista, längsta resa. lilla lotta med sitt hottentotthår. önskar henne frid och ro.