annalivet

har just betalat räkningarna, det var mastodontmycket denna månad. med berlin i ryggen och julen framför näsan blir man ju lite svettig, men det ska nog ordna sig.

jag lovade mig själv att berätta om resten av filmfestfilmerna idag. så nu gör jag såklart det. allihopa var fina filmer som berör på något sätt. en del i salongen och andra har besökt mig först efter ett par dagar. här kommer tipsen:

cleaner samuel l .jackson spelar en snut som sadlat om och städar upp brottsplatser när han dras in i en intrig där alla är misstänkta och ingen är att lita på. en studie i extrema närbilder och kontrasten mellan svart blod och vita lädersoffor ramar in en mörk historia. ed harris gör ett starkt porträtt som kompis och renny harlin regisserar.


interwiev sienne miller spelar Katja, USA:s nya filmstjärna, åtrådd av den amerikanske mannen och jagad av tabloiderna. när den självbelåtna politiska journalisten pierre, spelad av puddingen steve buscemi, tvingas intervjuva katja, uppstår ett möte som övergår från initialt obehag till en infernalisk stolthetskamp. buscemi har även regisserat detta drama om kändisskap och medieetik.

fjärilen i glaskupan jean dominique bauby är chefredaktör för franska elle då han drabbas av ett slaganfall. ett kärl brister i hjärnstammen och lämnar ingen förbindelse mellan hjärnan och kroppen. efter ett par veckor i koma vaknar han upp på sjukhus. det enda han kan röra är sitt vänstra ögonlock. han kan inte längre vare sig äta, svälja eller andas utan hjälp. läkarna ställer diagnosen locked in-syndrom. med ögat som enda kontakt med omvärlden lyckas han skriva en bok om sina upplevelser som ges ut tre dagar efter hans bortgång. vilket öde. man får verkligen perspektiv på livet och saker man tar för givet.

igår befarande jag att även min dator, liksom tvn, avlidit men nu har den repat sig tackolov. eftersom det är 28 dagar tills mina vitaminer kommer att börja verka måste jag halvlägga mig i sängen och glo på film på stubinen.

ikväll var jag på ännu en filmfestfilm. the walker handlar om rikemanssonen carter paige som tillbringar sin tid med att vara uttråkade rikemansfruars bästa vän och agerar allt från spelkamrat till middagseskort. med sitt oklanderliga yttre och korrekta sätt är det knappt någon som kommit honom nära, tills han plötsligt blir indragen i en mordhistoria och folk börjar undra vem han egentligen är. min barndomsidol lauren bacall har en biroll, och resten av kvinnorna i historien är av den mognare sorten. sådant gillar vi. woody harrelson gör ett jättebra jobb som huvudpersonen car. en sevärd och snygg film, om en med en lite rörig upplösning.

nu har min kära tv varit död i nästan två veckor. r.i.p. saknar bruset och flimret. fast jag har äntligen börjat beta av alla filmer som min lilla laptop bär på. dessutom kör svt de flesta av sina program på webben, har jag upptäckt. så helt tomt och tyst är det inte i lyan. ikväll har jag dock varit ute med en fin barndomsvän. det blev som vanligt prat om konsten, kärleken samt en del om vitaminer och hälsokost. jag måste pallra mig iväg och inhandla lite uppiggande piller och tillskott. skulle också vilja laga en massa bra mat och träna. det gäller bara att orka.

vännen loi hade en intressant inslag på sin blogg ikväll. det handlade om att skriva sig fram till sin historia. om att man kanske måste skriva och förkasta en massa innan man kommer fram till HISTORIEN. där finns sannerligen något för mig att hämta. jag saknar de där novellerna jag kastade mig in i. skrev väl knappt tre sidor på det jag trodde kunde bli en tegelsten. sen falerade berättelsen. nu är de rörande små pärlor som framkallar ett genant leende på mina vinterfnasiga läppar. jag måste skriva mer. jag måste skriva mer. jag måste skriva mer. jag har historien nånstans. var vet jag inte. när jag kommer att skriva den har jag ingen aning om. men jag måste ge mig själv chansen. jag måste ge mig själv tiden. jag måste ge mig själv möjligheten.

nu är det filmfestival i huvudstaden. igår trotsade jag snuvan och bevistade två fina filmer som bägge rekommenderas.

rocket science handlar om en unge hal, som lider svårt av stamning. han träffar ginny,  som är hans raka motsats. hon har talet som främsta förmåga och är stjärna i skolans debattlag. I ett försök att vinna ginnys hjärta beslutar sig hal för att gå med i laget och ge sig in i debatten. rörande, dråpligt och varmt.

the band visit handlar om en egyptisk polisorkester som åker vilse i israel och om hur den stringente dirigenten tawfiq blir tvungen att acceptera caféägarinnan dinas förslag om att stanna över natten. en tyst och långsam men snygg och stark film.

idag har jag tagit det oerhört lugnt. spanat på film på datorn. bland annat den obehagliga svt-produktionen levande föda. överraskande bra. jag har också fördjupat mig i mat-niklas. blev mycket sugen på en broccolisoppa han levererade inom en kvart.

tänk, idag för hundra år sedan hade precis lilla astrid lindgren kommit ut ur sin mammas mage...

kom, kom, kom...

jag har tränat! äntligen. har saknat träningskort i ett år, och innan dess dessutom använt det tidigare sparsamt. idag slog jag till med ett medelpass på friskis. först var det ångestladdat, men eftersom jag hade träningsdejt i form av spänstiga klarafina gick det lättare. det var otroligt skönt att få igång kroppen. efter all weissbier, weisswein samt stadig mat borta i berlin är jeansen trängre än nånsin. nu är jag inte så dum att jag tror att ett pass räcker, men jag är iallafall igång.

see you on the beach!

jag har återvänt från berlin. det tog sex timmar från dörr till dörr. smidigt, även om packningen gjorde sitt bästa för att bråka och vara tung. vi har haft det jättebra därborta. långfrukostar på stamlokuset. sen jobbade vi med vårt. för min del blev det till att plocka fram projektet "man måste mötas". det blev inget ljuvt möte, utan jag fick genast ta itu med knepigheter. svettades och slet mitt hår, men skrev karaktärsschema samt jobbade mig igenom en lång lång prolog som ska bli en inledning på fem dikter är tanken. nu känner jag mig säkrare på historien, även om det fortfarande är en lång väg att skriva. det blev också en del schysst shopping samt naturligtvis barrundor. hann dessutom möta upp tooli en liten sväng och introducera honom för asian deli och krüger. börjar känna mig hemmastadd i prenzlauerberg. denna gång låg vännen charlotte qvandts debut: "söka min mors ro" i centrum. i lördags var det releasefest för denna vackra och starka samling av poesi. folk från malmö slöt upp, och det hela blev ett varmt och kreativt party som förutom läsning av författarinnan själv även innehöll läsning av oss smorgåsbordare samt ny musik av kå. vi passade även på att läsa samt tolka dikter av mästaren (en snubbe vi träffade på vårt frukostställe im nu). han hade sålt dikter till oss för 50 cent styck... jag prövade att läsa ur "man måste..." det var mycket ångest innan men som väntat växte dikterna efteråt. det var lite lustigt men när jag kom hem låg göteborgsskrivarsällskaps antologi på dörrmattan och väntade. på sidorna 113 - 115 kan man beskåda just de dikter jag valde att läsa på fröken qvandts debutparty.