annalivet

jag ser också fram emot det. var på vernissage med en av killarna igår. en "släkting" till roffe wikström har ett fint galleri. när jag kom hem var jag fylld av konst, vernissagevin och rom. hade varit på en provsmakning av rom innan. svävade i ovisshet vad för slags rom jag skulle smaka, men det visade sig vara den drickbara sorten. jag gillade en från barbados bäst.

vill ni förfäras så här på fredagen kan ni spana in den här snubben. john duncan. han är konstnär och kör mycket performance. en gång på sjuttiotalet drog han på sig en mask och stack hem till två av sina bästa vänner. ringde på dörren och sköt dem rakt i ansiktet. sen sprang han därifrån. dock var det lösa skott i pickadollen. han menar på att känslan är konsten. att den drabbade först blir rädd och sen ilsken. denna performance kom han på efter att han själv blev nedslagen och trodde sig ha blivit skjuten i nacken. tackolov hade han istället blivit slagen med en kvast. på åttiotalet gjorde john en märklig grej som heter blind date. läs, äcklas och fascineras.

här är john duncan strax innan han ringde på hos polarna...