annalivet

Idag fick jag ducka i kollektivtrafiken. Mitt gamla ragg Misantropen a.k.a killen med dubbla kalsonger kom släntrande i tunnelbanan. Han verkar dessutom ha skaffat sig ett barn sen sist jag såg honom. Han såg grymt osexig ut. Verkade ha klippt sig själv på fyllan typ. Jag gömde mig bakom en pocket om en psykopat passande nog. Apropå gamla flammor så har jag blivit vän med Hedis på fejjan. Ni kanske minns att jag skrev en del om honom i mina gamla dagböcker från 80talet. Han tyckte det var roligt att jag läste om oss på Lollos releasefest för PHIMA när det begav sig.

På kvällskvisten tog min goda vän Mäklaren med mig på en långpromenad till söder och tillbaka. Vi stod på tå och kikade in i hennes gamla lya på Lundagatan samt frossade i nostalgiska minnen där såklart ännu fler snubbar var inblandade.

Nu har jag bara sju dagar kvar att arbeta på kneget. Blandade känslor, men det är gnällig stämning så det känns rätt skönt. Fast jag kommer såklart att sakna kidsen en hel del.

I morgon fortsätter jag att fylla i min nya stora tatuering. Sara, det är en s.k cover-up. Jag täcker över min gamla fula på höger arm. I morgon ska pionerna äntligen bli rosa och skära och kanske cerisa.

Nu har vi äntligen fått träffa vår nya lilla Gösta och hans rara syskon. Knubbiga, energiska och galet näpna. Flingan blev helt till sig och bjöd hem mig och Gösta på lördagslunch på stört, men Gösta bor fortfarande hemma hos sin hundmamma. Till påsk flyttar han hemifrån och hem till oss. Jag längtar massor, och ser fram emot Lillis reaktion. Han är ännu ovetande om att han ska bli "storebror".

 

 

 

 

Jag är så trött, så trött. Antar att gårdagens fantastiskt goda och trevliga Alphyddemiddag gjort mig sömnig. Den föregicks av att jag berättade för drygt tjugo personer att jag ska sluta på mitt jobb, en ångestladdad och energikrävande ansträngning. Men skönt att ha det gjort.

Idag har jag varit på Afternoon-tea minsann. Och sen var det dags att fortsätta på pionerna. Min otroligt fina cover-up fortskrider enligt planerna. Idag gjordes alla skuggor klara och nästan alla blad blev gröna. Nu är överarmen inplastad och ömmande. Det ska bli så spännande att tvätta rent allting om en liten stund. Men först lite blodapelsinjuice. Förhoppningsvis piggnar jag till lite. Nattugglan kan omöjligt knoppa ännu.

 

Det är sportlov här i stan, så det är lite färre kids på jobbet. Lite färre kollegor också dock. Men det har varit en rätt bra, fast trött måndag. När jag kom hem hade jag fått finpost ända från Berlin. Det var textvirkningen från Kreuzberg som anlände i form av en planch. Blev så glad, så glad. Nu är det nästan inte jobbigt att springa till tvättstugan ens. Funderar på om jag ska skaffa en ram åt "Periodensystem der Menstruation". Det kan den få vara värd. Fick en stark Berlinlängtan såklart. Det är mycket jag längtar efter nuförtiden.

Brrr, den här kylan går ändå in i märgen och ut i tårna. Den får också mina arma fingertoppar att spricka och blöda. Idag fastnade jag över en timme på tvärbanan och sen fick jag stå ute hur länge som helst i det bitande vädret då varken ny tvärbana eller buss dök upp. Det hela slutade med att jag istället för att kör-repa vände och åkte hem. Dessförinnan lyckades jag dock ta mig till blivande jobbet för att skriva papper. Nu är det på riktigt! Återstår bara ångesten att berätta för alla på gamla stället att jag ska lämna skeppet.

Och innan dess då gick jag in i en vass kant på en dörr på gamla jobbet. Så kan det gå när man har bråttom och letar efter en tärning. Nu har jag en stolt och öm men inte helt synlig bula på vänster ögonbryn. Dags att avrunda för att jobba på mitt nya löfte om tidigare kvällar. Tänkte varva ner med en dos True Blood.

God natt på er.

Jag är lite dålig på att vara här på bloggen. Skyller på möten, rep, kyla och pms. Saknar våren och barmarken och uteserveringarna. Idag fick vi oss iallafall en gnutta sol på jobbet, innan alla minusgrader ropade in oss.

Tatueringen har läkt och nästa vecka är det dags att fortsätta skuggningen samt sätta lite färg på bladen. Det kommer att bli finare än snus.

Jag längtar efter lugn & ro och äventyr på en gång.

K R A M

Jag har varit på konferens med allt vad det innebär. Till exempel att man äter och äter till man nästan spricker, och att en rektor vill ligga med en. Jag lärde mig en massa andra saker också. Särskilt lärde jag mig kloka saker av Friends. Hur viktigt det är med ansvarsfulla, raka kommunikationer. Sedan spanade jag på en massa fin konst också. Och sov alldeles för lite.

Lite bildbevis;

 

 

 

 

 

 

 

 

Här sitter jag i sängen och städar. Att gå igenom bunten med DN kultur är ju faktiskt rensning på hög nivå. Bor man litet tar dagstidningar stor plats. Klev upp med tuppen (i min värld) och löste melodikrysset. Det är min nya lördagsmelodi. Kanske sitter jag här med en melodikryssklocka om handleden nästa vecka, vem vet?

Annars så lyssnar jag på svängig dansk musik och laddar för kvällen då jag ska få gå ut med finaste Hå och Pe. Och kanske, kanske träffar jag också min barndomsflamma? Blir det inte ikväll, blir det snart. Det är hur spännande som helst. Några andra spännande grejer är också på gång, men det återkommer jag till inom kort.

Här sitter jag och tar tag i saker. Återerövrar musiken i livet med hjälp av Spotify-listor. Ringer samtal jag dragit mig för. Skriver brev till alla brevvännerna. Och som kronan på värsta verket jobbar jag med sluttampen av Man måste mötas. Jo, jag städar lite också. Tänk vad jag kan få till det ibland.

Puss & kram!

När jag var liten lyssnade jag på en fantastisk bok som hette Till Vildingarnas land. Nu har den kommit som film och jag såg den i afton. Detta är alls ingen barnfilm, utan en ganska otäck historia om en pojke som rymmer till Vildingarnas land när han känner sig missförstådd och ensam. Vildingarna får stå för alla de sidor inom pojken Max och hans familj som han tampas med. Jag somnade efter fem minuter, men tyvärr vaknade jag ganska kvickt. Filmen var på tok för lång och blev otroligt seg.

Nu har jag hämtat hem Elvis som aska. Det var ofattbart sorgligt att hämta ut den lilla träfärgade lådan som rasslade när man skakade på den. Där inne fanns det lilla lilla som var kvar av den finaste hunden. Hur kan det vara möjligt när mitt hjärta svämmar över vid tankar på honom?

Elvis bestiger kullen på landet i maj 2009.

Just hemkommen från konsert med vår skönsjungande kör. Det gick som smort, ja vi var verkligen duktiga. Jag tog en tidig kväll för i morgon är en annan dag. En sådan där späckad. Bland annat ska äntligen askan hämtas.

Jag har som synes haft tur i spel i jul. På en trisslott från grannen vann jag femtio spänn och på en tianlott från jobbet vann jag hundra. I dag så löste jag in klabbet i nya lotter, och alldeles strax är det skrapdags. Spännande värre faktiskt. Med tanke på hur påvert mitt kärleksliv är, så borde jag vinna storkovan kan jag tycka.

Dessvärre har jag i allmänhet otur även i spel. Ett exempel är när jag pluggade på universitetet och när studielånet kom alltid handlade en trisslott i kiosken vid plugget. I över ett år höll jag på, och inte en enda gång vann jag ens en ny lott. Det mesta jag vunnit tidigare är sjuttiofem pix på triss, och då hade jag inte köpt lotten själv.

 

---

 

Ger er lite filmtips, för i dessa tider ska man se massor av film. Det gör iallafall jag.

 

 

Rar tecknad film för stora om en man som på ålderns höst tar tag i gamla drömmar.




Ryslig och underbar tecknad film med Alice i Underlandet-tema. Bästa på länge!





Det börjar som en fejkdokumentär, men snart spårar allting ur för huvudpersonen. Riktigt, riktigt bra.

Nu är jag tillbaka. Nytt år, nya krafter. Tappade sugen när min fina hund gick och dog. Även om sorgen just nu känns obotlig så pockar livet på och skrivlusten återvänder så sakteliga.

I dag smög jag mig så ut på rean. Fyndade en väska (inte nedsatt) och en luftig klänning (nedsatt, men fortfarande ganska dyr). Kontentan av det hela var dock att provrumsspeglarna obärmhärtligt skvallrade om det jag redan vet. Nu fasiken är det dags att gå på någon slags diet!

---

Nu skriver jag det jag aldrig ville skriva. Nu skriver jag att min finaste, tappraste Elvis somnade in tidigt på lucias morgon. Elvis var min hund, min son och min sol. Han var den som visste alla hemligheterna och jag älskade honom så.

Vackraste, vackraste Elvis värmer sig vid brasan, oktober 2009.

Bara så ni vet så är jag tillbaka...