B.C
Idag har jag varit på mitt livs första mammografi. Hela ordet osar ju tant så det bara skriker om det. På grund av snöstorm kom jag småspringandes upp till bröstcentrum (!) i absolut sista sekund. Kände mig lagom svettig när sköterskan tryckte in mina tuttar i maskinen. Men fort vare gjort, och det smärtade inte alls. Nu är det arton månader till nästa gång.
För er som missat att Charlotte Qvandt debuterar med "Du ser Draken genom fönstret" i januari, eller för er som redan vet men vill veta mer kan jag varmt rekommendera er att besöka Debutantbloggen. Där berättar Charlotte om bokens tillblivelse som handlar om att förlora sin mamma när man precis själv blivit en. Det är en stark, sorglig, välskriven bok full av värme, kärlek och outsäglig sorg. Om kasten mellan hopp & förtvivlan och om hur livet liksom pågår trots allt.
Jag har julpyntat härhemma. Inhandlat hyacinter och lex, fått en amaryllis (hoppas, hoppas den är vit). Hängt upp snygg-stjärnan och tagit fram adventstaken. Upptäckte till min stora glädje att "julgardinerna" redan hängde uppe. Jag äger bara två par gardiner sen jag och garderobiären brände upp de tunna med guldstjärnorna nämligen. Tror jag ska ta fram lite juldukar också, så är jag hemma. Synd att jag tycker att glögg bara blir äckligare och äckligare med åren. Det verkar vara tvärtom med resten av Sverige. Folk är som galna på systemet och packar på sig flaskor i alla de smaker och färger.
Liksom logiskt.
Jag hjärtar både Petter och Plura sådär i smyg, så vad kan vara bättre än att Plura tolkar Petter? Resultatet blev förstås strålande, och jag upptäckte till på köpet genom käraste Milkovich ett nytt program. Kolla igen eller på nytt och njut. Nu ska jag skriva lite bloggpoesi samt ett par tusen utvecklingssamtal. Sånt är livet i mitten på november.
Puss å kram
PS. Jag ska gå på julshow. Stroke på g?
PS 2. Sprang på ett gammalt ragg. Han var lite söt. (Alternativt, jag är jävligt uttråkad?)
En smula bitter.
Sen sist har min laptop aka Stella avlidit. Jag hade tagit en helförsäkring på henne, och för en gångs skull var jag betjänt av denna. Så sedan två veckor tillbaka är Stella på verkstan och lagas. Jag hoppas för allt i världen att jag får henne tillbaka full av film och poesi. För inte har jag lärt mig något sedan förra datadöden. Ingen back up här inte. Som grädde på moset lade min externa hårddisk på jobbet av i torsdags och flera dagars slit försvann. Stackars, stackars dumma mig. Nu skriver jag till er på en pygmédator jag fått låna av farsan. Den är lagom stor åt en kanin. Men absolut bättre än ingen, otacksam är jag inte.
Å vad jag längtar långt, långt härifrån!