annalivet

Brrr, den här kylan går ändå in i märgen och ut i tårna. Den får också mina arma fingertoppar att spricka och blöda. Idag fastnade jag över en timme på tvärbanan och sen fick jag stå ute hur länge som helst i det bitande vädret då varken ny tvärbana eller buss dök upp. Det hela slutade med att jag istället för att kör-repa vände och åkte hem. Dessförinnan lyckades jag dock ta mig till blivande jobbet för att skriva papper. Nu är det på riktigt! Återstår bara ångesten att berätta för alla på gamla stället att jag ska lämna skeppet.

Och innan dess då gick jag in i en vass kant på en dörr på gamla jobbet. Så kan det gå när man har bråttom och letar efter en tärning. Nu har jag en stolt och öm men inte helt synlig bula på vänster ögonbryn. Dags att avrunda för att jobba på mitt nya löfte om tidigare kvällar. Tänkte varva ner med en dos True Blood.

God natt på er.

Jag är lite dålig på att vara här på bloggen. Skyller på möten, rep, kyla och pms. Saknar våren och barmarken och uteserveringarna. Idag fick vi oss iallafall en gnutta sol på jobbet, innan alla minusgrader ropade in oss.

Tatueringen har läkt och nästa vecka är det dags att fortsätta skuggningen samt sätta lite färg på bladen. Det kommer att bli finare än snus.

Jag längtar efter lugn & ro och äventyr på en gång.

K R A M

Jag har varit på konferens med allt vad det innebär. Till exempel att man äter och äter till man nästan spricker, och att en rektor vill ligga med en. Jag lärde mig en massa andra saker också. Särskilt lärde jag mig kloka saker av Friends. Hur viktigt det är med ansvarsfulla, raka kommunikationer. Sedan spanade jag på en massa fin konst också. Och sov alldeles för lite.

Lite bildbevis;

 

 

 

 

 

 

 

 

Här sitter jag i sängen och städar. Att gå igenom bunten med DN kultur är ju faktiskt rensning på hög nivå. Bor man litet tar dagstidningar stor plats. Klev upp med tuppen (i min värld) och löste melodikrysset. Det är min nya lördagsmelodi. Kanske sitter jag här med en melodikryssklocka om handleden nästa vecka, vem vet?

Annars så lyssnar jag på svängig dansk musik och laddar för kvällen då jag ska få gå ut med finaste Hå och Pe. Och kanske, kanske träffar jag också min barndomsflamma? Blir det inte ikväll, blir det snart. Det är hur spännande som helst. Några andra spännande grejer är också på gång, men det återkommer jag till inom kort.

Ett filmtips som gör ont, men det gör inte rullen mindre sevärd såklart.  

 

Här sitter jag och tar tag i saker. Återerövrar musiken i livet med hjälp av Spotify-listor. Ringer samtal jag dragit mig för. Skriver brev till alla brevvännerna. Och som kronan på värsta verket jobbar jag med sluttampen av Man måste mötas. Jo, jag städar lite också. Tänk vad jag kan få till det ibland.

Puss & kram!